My ordinary life, living my life,

takes me to new higher ground.

Jag lever fortfarande, andas fortfarande, tänker och skriver fortfarande. Jag jobbar ibland, jag bygger med sambon ibland, dricker nån öl och umgås nån gång då och då, och de känns rätt som vanligt.

Jag har nu äntligen tagit mig i kragen och ringt efter professionell hjälp, då jag inte orkar bry mig i nästan nånting då och då. Mitt behov för självskada har funnits i många år och jag skäms varje gång efteråt. Aja, till saken hör att jag varje vår går ner i depp och de varar olika lång tid per år och hösten brukar vara då ja trivs som bäst.

Men i år har de vare mycket förändringar som jag inte kunnat ch hunnet reda ut med migsjälv och jag känner mig fortfarande väldigt vilsen.

Jag vet att de är inget som varken min sambo eller nån annan kan hjälpa mig hitta tillbaks, förutom kanske någon som vet hur de ska behandlas.

Undrar om jag kan få tillbaks mina gamla noveller jag stödde mig på en gång i tiden? de hade vare väldigt trevliga och ha just nu.

Aja, natten är sen och de är dags att lägga sig. puss