God afton.

Jag får väl säga att jag mår lite bättre idag. Jag fick mig en skön sovmorgon idag, men jag vaknade nån gång imorse och de var säkert kring den tiden jag brukar kliva upp. Tror jag har en inbyggd klocka nu på när jag sska kliva upp, så länge det inte är nån jobbdag hos hemtjänsten med.

Skönt att sova ut lite, men samtidigt blir jag ju så lätt slapp med.

Ja jag sticker inte under min stol är lättjan i mig är stor då jag är här hemma, men då jag arbetar så finns de mycket energi. Kanske ibland för mycket med. Men men. Ja jag har har fått jobba idag med, fast inte som personlig assistent, utan på hemtjänsten.

Fick en kvällstur,  och jag gett ju säga att det var riktigt trevligt.

I början på kvällen så vare rätt lugnt och jag fick till och med en härlig surrstund med en av tanterna. Ja, de är så roligt när man får höra lite historier om deras liv och tycker nästan synd att man inte kunde som samla ihop sånt. Jag vet att de har surrats förut inom vårat arbetsteam hur kul de hade vare om man kunde ha fört vidare dessa. Så mycket som man kan få lära mig och tänk vad mycket som kommer att gå förlorat.

 Ja jag trivs där jag jobbar, även om de blev lite jäktigt och småtungt på slutet. Men samtigt, vilken jobb har inte sådana dagar?

Så nu när jag nästan var hemma efter detta arbetspass, och komer till korsningen på min gata, så känner jag det välbekanta trycket i bröstkorgen. Ja självklart så kommer den där kära ångestklumpen och gör de lite smått jobbigt  att sparka sig hem de sista hundra meterna. Tur nog, har de gått över, men, jag vet att den kan komma, när som helst. Jag hatar verkligen de där.

Allt för att ligga och irritera en.

Ja igår, vare ingen bra kväll för mig, fast jag hade haft de ganska så trevligt ändå på dagen. Tur nog, så somnade jag väldigt fort. Jag gick och la mig med NCIS igång och ögonbindeln på. Har kommit fram till att de är en rätt bra grej.

Aja, nu ska jag göra likadant och ställa klockan, för imorrn ska jag göra ett långpass på Hemtjänsten igen. Den hemtjänst som blev utsedd till Sverige Bästa, 2012! Där ser ni. Förstår ni nu att man trivs? Ja de gör jag!

God natt!

Tårarna faller sakta på min kind och tankarna snurrar mest bara runt. Jag mår illa.

Rastlösheten i kroppen tränger sig fram och jag blir samtidigt väldigt matt.

Jag önskar bara att jag hade mer självdisciplin, mer ork och mindre ångest över att ta itu med saker och ting. Jag är så less att vara nere på botten. Så less på att ses som ett offer, att se migsjälv som ett offer.

Jag längtar bara tillbaks till den bekymmerslösa tiden.

Allt skulle vara så skönt att få ett avslut på allt detta. Få lägga allt bakom mig och börja leva igen. Få ha den där möjligheten att köpa de man vill utan att behöva tänka att de där var egentligen dumt av mig.

Jag tänker tillbaks ganska ofta nu, att tänk om jag kunde gjort om den där natten förra sommaren, hade jag gjort om allt, och gjort de rätt.

Då hade jag inte behövt sitta här idag, och gå igenom saker i mitt huvve, om och om igen.

Jag känner mig så dum, så korkad, så äcklad av migsjälv. Äcklad av andra.

Även om inte mina tårar längre faller på kinden så finns dom där, och jag håller masken uppe.

Jag kan ju inte visa längre för andra att jag egentligen inte mår så bra som jag mår. Jag får inte visa mig svag. Men jag orkar inte.

Många nätter ligger jag bara och vrider mig, fast jag inte ha några tankar alls, och när morgonen kommer vill jag inte vakna.

Musik, ojoj. Lyssnade på en låt idag som bringade faktiskt fina minnen, och de jag lägger mest tanke åt är faktiskt den där lilla tjejen som trots allt fastnade i mitt lilla hjärta. Hon får mig fortfarande att le.

Ja de är de finna minnen som fuckar upp hela min hjärna just nu. De blandat med allt de andra.

Men jag antar att det är bara att gråta ut en skvätt, sätta på sig smilbanden och låtsas att man orkar mer än man gör.

Tur att jag Keila här, som just nu har en förälskelse med sitt oxben hon fick i julklapp av min matte.

God natt