Tänka sig!

Flr 2 år sedan började mitt liv i helt ny vändning.

Jag låg nere på botten av skit. Jag var nervärderad, ingen tilltro till livet, ingen känsla för migsjälv och jag trodde att det fanns ingen där för mig, ingen utom en renodlad idiot som lyckats pressa ner hela mig.

Jag var misshandlad ordentligt och jag försökte överdosera en massa piller för att slippa det helvete jag gick igenom,

Jag var ensam. Nertryckt i skorna och ville inget annat än dö.

Ja det var väldigt väldigt mörkt, trots att vi precis bara passerat midsommarn.

Men det vände där!

jag hade skickat ett mail till en kollega och numera vän, en hälsning, som fick henne att reagera.

Jag fick henne till hjälp denna natt.

Hon fanns där tills ambulansen kom och hämtade upp mig.

Sedan började månader av ett nytt helvete. Att sakta krättra upp för detta svarta hål.

Kravla mig upp genom rädsla ångest och depression.

Väntan för att något skulle hända var olidligt lång.

Men jag är glad, jag fick känna kärlek till familj och vänner igen. Något jag hade en avsaknad från.

Så steg för steg kom jag vidare. Jag fick hjälp att ta itu med den ekonomiska delen med, för jag orkade inte själv.

1 år senare, Midsommarn kommer igen, och måndan efter den med.

Jag hade redan sagt ifrån mig jobb den dagen bara för arr kunna sörja mig igenom denna jävliga dag.

BANG!

Där kommer ett besked jag verkligen inte ville ha.

Kändes precis som jag blev misshandlad, 10 ggr värre desutom.

Jag kände att jag tappade allt igen. Som allt slets från mina händer.

Som tur var fanns det vänner omkring mig som kunde stötta mig igenom detta. Utan dem hade jag nog säkert vare på ruta ett igen.

Det var nu dags att försöka skaka av sig allt för det svenska rättsväsendet kan man tyvärr inte lita på.

De säger att man ska förlåta och gå vidare, men jag struntar faktiskt i det förlåtande.

Hur ska jag nånsin kunna förlåta en idiot som tryckt ner mig, psykiskt och fysiskt och ekonomiskt?

Det kommer inte på frågan. För jag är inte nån kristen jävel, utan jag är jag.

Jag har enbart gått vidare.

Idag.

Idag sitter jag här, jag har klarat av det nästintill omöjliga. Med lite hjälp av vänner och bekanta.

Jag kan idag stå med huvvet högt och visa att jag tänker inte bli nertrampad på igen.

Jag har klarat av komma nånstans, och även hur mycket mina ärr fortfarande kliar så får de göra det.

Det kommer bara vara en påminnelse om vilket helvete jag inte tänker sätta mig igen.

Jag är stolt, även fast jag visa ödmjukhet.

Jag har fortfarande dåligare dar, men de är så få att de är inte värt att räkna längre.

Så idag ska jag enbart njuta för att JAG är JAG och ingen kommer att kunna göra så igen.!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

              God afton.    Här ligger jag igen och nu uppdaterar jag min blogg från min telilur, och de känns lite annolunda må jag säga. Jag har nu haft en period som ha vare fullt ös. Dubbla arbetspass men de har samtidigt varit him...

  God afton!   Jag sitter här snörvlandes och med en vagel i ögat och ler på läpparna. Jag har haft en sådan underbar helg nere i Umeå tillsammans med världens bästa tjejer, Jessica och Amanda. Vi åkte ner på freda eftermidda och efter att ...