Här sitter jag.

Jag funderar på vem du är egentligen. För i över ett år har jag levt bland lögner.

Stora feta äckliga lögner. Du sa att jag behövde ändra på mig. För de jag var, var fel.

Du sa att jag gjorde fel, jag betedde mig fel, jag förnedrade dig. Men idag, vem fan äre som har förnedrat vem i största utsträckning?

I över ett år var jag så naiv och lyssnade inte på folk som sa åt mig sanningen.

Folk genomskådade dig. Men jag, jag var så förbannat blåst och trodde på dina jävla lögner.

Jag är idag så äcklad av migsjälv. Och jag kan aldrig förstå hur en annan stackare kan känna sig.

Dina lögner har gått dig över huvudet och du har nog skadat fler än vad som är nödvändigt.

Du är som en sjukdom hela du, och du inser inte vilken skada du gör på andra människor.

Jag är glad, att jag lever än idag. Jag är glad att jag snart slipper dig helt.

Du har snart inget mer att hämta hos mig. Och att du förpestar min omgivning för att förstöra för mig...

Ja, det är rent ut sagt sjukligt. Jag tycker synd om de som måste vara med dig. Jag tycker synd om dem, när den dagen kommer då de inser vilken skada du gjort mot dem. Mina sår idag, är inte längre synliga, men som jag sagt, en bil går att laga, det går inte ett psyke.

Jag och andra kommer att fortsätta leva med de ärr som du bringat.

Jag mår så illa, jag kan inte äta, jag kan knappt dricka, och jag är så otroligt rastlös.

Jag är livrädd att sitta hemma ensammen. Varje bil som åker förbi som jag hör, tror jag att det är du.

Jag är rädd att jag glömt att låsa dörrar omkring mig, och du bara rycker upp dörren, sen gudarna ska veta vad du gör sen.

Jag erkänner att jag är livrädd för dig. Och jag erkänner att jag verkligen hatar dig!

Jag vaknar på nätterna, jag kan knappt sova. Jag får andnöd, för jag minns de hårda greppen runt min hals.

Jag får panik och jag vrider och vänder på mig medan mina tårar bränner på min kind.

Vem är jag idag? Jag var en gång "Den där spralliga tjejen som alltid var glad och sjöng med blommor i håret", fick jag beskrivet. Hon är jag inte idag. Idag är en gnällande pesismistisk livrädd tjej som är vilsen. Drömmar har jag, men kommer jag nånsin nå dem?

Jag är glad att jag får mer och mer klarhet och sanning framför mig.

Det gör det enklare att inse att jag slösat bort över ett år med en stor, stor, stor lögnare. Mytoman!

Jag har verkligen sumpat mycket, men allra mest, migsjälv på detta år.

När mörkret faller

och du känner dig trött

Tag vara på dessa små ord

inget ont, har inget gott fött

Så endast tre ord till dig;

Glöm aldrig mig!

Kom ihåg att ditt hjärta ge

för saker och ting återkommer alltid i tre

Follow this with mind and heart

Merry ye meet, and merry ye part!

Ja, då var det sena kvällen igen och bara timmen kvar till midnatt. Kroppen är utmattad, sinnet orkar inte mer, men hela jag sitter som rastlös ändå. Jag känns inte säker, de gör jag inte. Men jag måste försöka lugna migsjälv till några timmars sömn, så jag orkar med dagen imorgon med. Jag ska jobba och jag ska följa med på bilbingo. Ska bli skoj.

Typiskt att man inte ska må bra. Jävla skit. Jag är deprimerande att läsa. Klagomål och bedrövelse.

Ja de har blivit mitt sätt att lätta migsjälv. Att skriva och sjunga. Så mycket karaoke blire när jag väl kan. Jag skulle faktiskt vilja komma ut på en karaoke-kväll på nån krog. Minns när jag kom upp och underhöll Anna och Bea en kväll på Folket park i Övik. De kanske inte lät de bästa, men jag sjöng och jag älskar att stå på scen. Jag har ända sen lågstadiet älskat att showa och visa upp mig.

Roliga timmen var det bästa jag visste. Minnen...

Ja de är just de. Minnen. Uppslukad av tiden. Tiden springer iväg, sommaren är över. Och snart kommer hösten, med nya kliv, möjligheter och ja, min födelsedag. Hösten är min favoritårstid. Jag ska ha mitt bröllop på hösten, om jag nu nånsin kommer att gifta mig.

Jag älskar när det "brinner" i träden. Det är så mycket färger. Det är så mycket liv i det som håller på att dö, för att senare återuppstå till våren. Ja hösten. Det kommer ske förändringar. Jag är livrädd för nu'et, jag är livrädd för framtiden, men jag ser fram emot det.

Nu ska jag knyta ihop här och knyta mig till kojs. Jag ska försöka somna till det roliga tiderna i det förflutna och drömma om en spännande höst. Sen ska jag vakna imorn, men solen strålandes och nya krafter att försöka möta mina rädslor. God natt, dröm sött och inga dumheter!!!

Med toner av Moonlight Sonata i bakgrunden sitter jag med darrande händer och försöker skriva några rader.

Dörrarna omkring mig är låsta och persienner är neddragna.

Jag trycker i mig godis för magen vill ha mat men jag kan inte äta. De få smartis-bitar jag får i mig bränner längs halsen ner och känner mig nästan illamående. Solen har börjat titta fram genom de tunga mörka molnen.

Nu äre gjort. Tack mina älskade vänner som ställde upp på en stackars bedrövlig jänta som mig.

Tack för att ni hjälpte mig att ta rätt väg fram. Jag skäms för att jag måste be om hjälp, då jag är van att klara migsjälv. Jag är både generad och lättad över att ni fanns där då jag verkligen behövde er.

Även om jag vet att jag så småningom kommer få rättvisa, så kommer jag ändå ha sår inom mig att tampas med.

Jag vågar inte lita på nån, och jag börjar nästan känna mig paranoid.

Jag har sånt tryck över bröstet att jag har andnöd till och från.

När jag ser mig i spegeln så kan jag fortfarande se mörka partier av din grymhet.

Jag har blonderat mig och jag försöker vända ett nytt kapitel i mitt liv, men jag är inte som jag en gång var.

Jag känner mig pesimistisk, bedrövlig och solen som brukar kunna glädja, stör mig.

Hjärtat rusar till och från och jag har svårt att sova på nätterna.

Även fast, som i natt jag hade nån som kunde skydda mig. Jag är inte trygg, men jag vägrar låta dig, få mig att fly.

Du ska inte få håna mig igen. För det är du som har gjort fel.

Du är inte välkommen hos mig, du är inte välkommen till mitt liv.

Jag tycker synd om din nya, och alla som behöver vara ikring dig.

Ormen som en gång fanns i Eden, hade mer hjärta än vad du har.

Så här sitter en ledsen, förvirrad tjej, och som försöker samla ihop alla skärvor av sig själv, för att börja bygga upp sigsjälv åter en gång. Men denna gång har jag turen att ha chansen, att be om hjälp. Och till alla som finns där vid min sida.

Ni ska alla ha en stor eloge. Ni är mer än guld värd och jag är evigt tacksam.  <3

Åh, jag har lega och vrede och vänt på mig.

Nerverna är utanför kroppen fortfarande och jag har så förbannat ont i magen.

Jag vakna i morse med ett ryck, pga av en bil. Fick nästan en panikattack,

men då jag såg att de inte stod nån utanför bestämde jag mig för att lägga mig ner igen.

Fan att man måste må så jävulska illa. Jag har varmt i lägenheten men liks förbannat är jag iskall och fryser.

För alla som träffat mig vet hur kall jag blir.

Jag fattar fortfarande inte att en människa kan göra sånt här mot en annan.

Jag kan inte fatta att jag vare så jävla blåögd. Jag hatar fanskapet så inåt helvete.

Fan.....

Nu är det strax sängen. Jag tänker bara klöta lite granna innan.

Jag sitter här och funderar mellan mina gäspningar. Folk... Ja, varför blir man förvånad över folk?

Men man kan ju få sig ett och annat skratt..

Nä, men jag drog med mig grannen ut på en långpromenad ikväll.

Var riktigt skönt ute och när vi kom hem så började grannen räkna ut att vi har nog gått runt milen.

Mycket skönt och jag hade kunna gått längre med, känns inget. Sen är det alltid skönt att vara ute och gå med sällskap.

Ska nog försöka ta mig en prommis imorn med. Den som vill kan ju alltid haka på.

Sen vare otroligt mycket grodor idag. Som jag skrev på fejjan så såg jag två igår, jag tappade räkningen idag. Både stora och små och överkörda stackare fanns längs vägen. Det var ett riktigt grodår iår.

Så nu blire att sova nån timme, imorn har jag saker att göra.

God Natt!

Hej hopp där.

Värsta underbara dagen, har lega ute och solat och njöte idag. Löst lite korsord där jag legat med.

Sen har jag tvättat och hängt upp de ute. njöte av musik och sol, de är min dag.

Sjung karaoke för att få ut lite frustration inom mig.

Ja som ni som håll koll på fejjan så har jag ju gått och bleve blondin i helgen. Nöjd faktiskt, fast jag ska göra en omgång till hade jag tänk =)

Sen får vi se om jag hitta på nått annat skoj med. Hihihi

Ja här sitter jag och lyssna på musik och surrar på msn och har tråkigt.

Så om det är nån som ids underhålla mig så puffa på mig då, hahaha...

Over and out!

Åh, jag vill inte. 

Det är dagen idag, då jag ska åka hem. Sån ångest! Jag vill inte, vill inte, vill inte!

Och allt känns jävligt just nu då jag börjar packa ihop allting och ska strax in i duschen för att göra mig fräsch.

Hjärtat gå 320 just nu, och ångesten känns nästan olidlig.

Jag vill inte hem.  Det är inte hem.

Jag vill inte.

Jävla fan.

Fuck!

Nä jag gett hoppa in nu, så jag hinner med mig själv och allt innan jag ska med bussen.

Snart kommer väl syrran hem hit också så det kanske lindrar lite granna.

Fan jag vill inte!!!!!!