God afton.

Denna dag har varit väldigt inspirerande och sporrande för mig. Det har inte ens gått ett år för mig då jag började rensa upp en massa i mitt liv. Inte ens ett år och har jag ungefär en tredje-del kvar av den tunga börda som lämndes åt mig. Året som har gått har vare rent ut sagt en pain in the ass, och jag har varit nära att ge upp X antal gånger, och mina nedstämda stunder kommer nog att fortsätta. Men jag har lärt mig det nu, jag kan fan mer, än vad jag trodde innan. Mer än vissa envisades med att förklara att jag var värdelös på.

Mitt självförtroende och min självkänsla är fortfarande skadat, men för att få skryta, så växer det för varje tungt steg jag har fått lov att ta. Denna trappstege som jag får klättra uppför är lite knepig, för det är ojämna steg och ibland är det som det vill brista. Bit för bit har jag tagit mig upp och idag fick jag en sån kick av att åter en gång få se hur långt jag kommit.

Jag har fått verkligen lära mig saker den hårda vägen att inte lita på folk blint. Att inte låta folk få ta över ens liv, och speciellt inte låta nån få bestämma över mig. Jag har fortfarande jobbiga minnen av hur ett år av mitt liv, blev totalt förstört. Det är dock synd om den mannen som inte kan fatta själv hur jävulskt synd för han att man måste lura sina tjejer för att kunna ha ngn ekonomi. Att han har så dåligt självförtroende att han måste nervärdera en annan, speciellt nån som är svagare.  Nä det är tragiskt, och de säger att mannen är det starka könet! Pyttsan.  Det krävs en sjuhelvetes jävla mycket mod och styrka för en kvinna för att först genomleva ett sådant liv, sen minst 1000 gånger så mycket mer att klara av att leva efter.  Det krävs en styrka att börja erkänna för själv, att "jag är faktiskt värd", "jag är bra" och "jag klarar detta"!

Jag är stolt i dag, att trots detta som jag fått gå igenom har jag nu bearbetat mig igenom. Både fysiskt, psykiskt, mentalt och ekonomiskt. Jag har ett liv, med vänner och familj som finns där. Jag har ett jobb som gör att jag kan komma så långt som jag kan, och jag har en inre tro, en filosofi, att allt man sänder ut kommer trefaldt tillbaks. Så med denna filosofi, så känns det så jäkla bra att veta, att allt han gjort, kommer att komma tillbaks till honom trefaldigt.  Därför sänder jag ut detta styrke-inlägg till alla kvinnor som sitter/har sutte i en bedrövlig sits med en idiot till partner. Jag skickar ut inspiration, kärlek och hopp till er.

Så med detta, ska jag nu avrunda här för att försöka få några timmars sömn innan det blir en långdag på jobbet imorn.

Puss i ljumsken och ha de så bra

Jag ligger nu och slöar lite framför datorn och småkikar på tv'n medan jag inväntar att de sista i tvättstugan ska bli torrt.

Jag känner hur huvvet har gjort sig till känna. Den säger jag finns här bara så du vet, jag ska inte göra ont jag ska bara vara ltie irritersam mot dig. Så du absolut inte glömmer bort mig. Ingen risk. Äre inte värken som gör sig bemärkt så finns ju alltid alla gamla hjärnspöken med.

Som när jag gick på affärn idag, eller rättare sagt, då jag gick hem från affärn, så drabbades jag just av ett hjärnspöke som fick mig väldigt illamående. Magen började krampa ihop sig som att man ska kräkas men så blev inte fallet.

Jag skakade mest på huvvet och försökte allt jag kunde tänka på allt annat. Jag hatar verkligen mina hjärnspöken.

Enda jag vill är ju att kunna radera alla minnen och allt som följt med.

Men men, bit för bit har jag kommit längre upp, och nog jävlar ska jag fan ta mig ända upp! Sen kan jag stå där och spotta ner på bedrövelserna. Att bli så nertryckt av en människa, och sen ta sig bit för bit uppåt igen, visar ju på att man kan vara seg. Och jag tänker då fan bli segare än kola. Jag har sagt länge att jag tänker bli n bitterfittakärring på min ålderhöst och jag ska sitta i en stuga med några getter och ingen ska fan få försöka klampa in mitt liv hur som helst. Ja ibland känner jag mig redan som en sådan, men jag har alldeles för lätt till skratt så jag har lätt för att få upp mitt humör igen.

Och det är väl tur.

Nä men jag undrar jag, det kanske är dags att gå ner till tvättis igen och kolla hur det går med kläa.

Ha en fortsatt trevlig fredagsafton.

God afton, eller natt?

Jag tänkte jag skulle skriva några nattliga rader innan jag ska försöka få mig lite sömn. Jag är väl egentligen inte direkt trött men kan inte sitta upp hela natten heller.

Jag har haft en helt undert trevlig afton med min goda vän. Hon kom över och vi hade bestämt att vi skulle ha lite skoj med kameran idag. Så vi fixade upp och lite sen blev det lite fototagning. Jag fick fixa ordning hennes hår, så snyggt som fan blev det på henne.  Och min mening är att hon skulle se skitbra ut i riktigt knallrött hår, som min syster har. Hon har det ansiktet och den stilen som skulle få de att bli riktigt bra.

Nä dags för fröken att lägga sig och dra igen öga. Här kommer några bilder. Enjoy!

God eftermiddag där ute i alla era stugor.

Jag hoppas det är bra, för det är då i min stuga..Jag har nyligen kommit hem efter att ha sutte på Görans konditori med Cissi nån timme och drucke både varm choklad och kaffe och surra om allt mellan himmel och jord. Det är rätt skönt att få sitta och surra om allt vad man kanske behöver få ur sig, och även sånt som är så alltmänt att, ja jag fick skita idag! Ja men vilken tur. De fick jag med.

Hehehe, ja jag vet lite överdrivet men soo what! Helt ärligt så fick jag skita idag, men det rör väl inte så många i ryggen. Jag kan garantera att du som läser har också fått bajsa, och har du inte det, ja då sket de sig. Eller hur!?

Nä, nog om skitsnack för idag.

Det är nog om sånt överallt annars. Då menar jag ju förstås inte om de bokstavliga skiten utan sånt som folk i allmänhet håller på med. Visst jag är inte guds bästa barn, men ibland kan de vara skönt att få ha någon att få vräka ur sig galla till om hur det känns inombords. Och inget annat. Jag kan behöva få ur mig lika mycket skit som jag fått svälja för att sedan sitta och se glad ut. Rent tacka för att jag fått blivit matad med det. Ja vad vore världen om inte folk pratade bajs? En snäll värld? En vriden värld? En värld där mer eller mindre alla går och drar på sneda läppar och mår illa. Nä, jag tror att de kan få vara bra att få vräka ur sig ibland. Nån gång. Och då menar jag inte hela tiden för minsta lilla grej. Ja dagen till ära handlar alltså om Bajs! I alla dess former.

Handlar det inte om bajs i dess fysiska form, så är det den bildliga form.

BAJSBAJSBAJSBAJSBAJSBAJSBAJS!

Oj Sry, lite tourrettes mitt upp i allt.

AJa, för att fortsätta. eller hur vare, jo... Fika på Görans. Gott som fan att få sitta på fiket dricka nån kopp kaffe och bara vara. Surra om allt möjligt. Slappna av och tina upp lite efter att stucke ut näsan i det kalla vädret. Nog för att det är miildare idag så äre fortfarande kallt. Och nu känns det som att det är den kylan som tränger sig in, genom kläderna. Den är lite fuktigare, än häromdan då de var typ -30. Då brukar ju luften vara torr så då äre bara kallt. Nu äre mer rått och jobbigt. Så med först en varm kopp choklad tillsammans med en varm smörgås med tre ostar så fick jag tina upp lite. Vi surrade på och surrade så kaffe suget kom så de var dags för en helt vanlig kaffe med, tillsammans med lite mer surr.

Trots hur min och Cissis relation har vare lite knölig så känns det så skönt att vi kan umgås som vi gjorde i början. Det känns skönt att kunna surra om allt möjligt, skratta och även gråta tillsammans. Vi kan som känna av hur vi mår. Ja vi är nog egentligen ganska så nära varandra, fast vi är än en bit ifrån varandra. Sen det bästa är att vi behöver inte sitta på nålar, utan vi mest bara är. Det behöver inte hända spektakulära saker, utan att sitta tyst en stund kan till och med vara ljuvligt. Bara en skön samhörighet. Jag är glad att jag har en sådan vän.

Nä, på grund av allt skitsnack jag inledde detta inlägg, så känner jag nu behovet av att få sätta mig på skithuset!

Have a shitty nice day!

BAJS

Fredagen den tredje januari, och vad har hänt?

Jo jag börjar min morgon med en frukost på OKQ8 innan jag följer med Daniel upp te Borgafjäll på en bärgning. Var ju faktiskt trevligt att få röra på sig lite för några timmar. Sen när jag kom hem la jag mig framför en jäkligt dryg film som jag somnade ifrån.

Vaknar av att Daniel ringer och väcker mig mot kvällskanten. Så lite smågroggig som jag var så tog jag vakna lite till liv igen.

Nu har jag sutte och pratat med världens bästa Lotta i telefon om allt möjligt och det känns så himla skönt att surra med henne. Även om det inte alltid de roligaste samtalen man går igenom så äre så himla skönt att kunna lätta sig lite granna.

Jag tycker det är så himla skönt att ha fått återuppta kontakten med mig min Nightwish-introducerare. Ja utan henne hade jag nog aldrig fått upp ögonen för hårdrocken och den vackra sidan. Många härliga minnen finns.

Sen har jag fått kontakt med en tjej som delar i stort sett samma förflutet. Jag är så glad att den möjligheten har kommit till mitt liv. För det ger mig nya perspektiv på saker och nya insikter. Mina tårar kunde inte undgå att falla ner på min kind då jag läser det hon skrivit. Och läser du det, jag är väldigt tacksam för att du tog kontakt med mig. Det uppskattas.

Jag ska väl nån gång i mitt liv berätta mer öppet för alla om vad som hänt. Nog för att jag berättar för väldigt många, då jag alltid varit en människa som kör med öppna kort. Jag har nog de bekymret att jag har väldigt lätt för att öppna mig. Men heller det än att folk ska sitta och spekulera och snacka en massa skit som inte stämmer. Nog för att det snackar ändå, men jag bry mig inte speciellt. Man är väl populär om det snackas. Eller hur!?

Nä Nu ska jag ska fortsätta lyssna på RadioGrogg, medan jag kan! Inte speciellt ofta de sänder så jag gett ju passa på nu när chansen ges!

Ha en trevlig helg, nu ska jag mysa ner med min julmust och ladda för en arbetshelg.

Ha det!

Ja, god fortsättning på det nya året.

Själv har jag sove bort en hel dag idag. Sen var jag ute hos Daniel och hjälpte till där med.

Ja, nu sitter jag här med tusen olika tankar som snurrar. Känslosvall som kommer och går. Varför ska jag alltid göra saker så komplicerat för mig? Varför kan jag bara inte våga lita på mina egna känslor.

Ja denna gång äre inte något av mitt förflutna som snurrar utan hela situationen på hur min framtid kommer att se ut. Mina känslor äro starka, men jag vågar inte lita på migsjälv och jag vet fan inte hur jag ska göra. Planerat att flytta, men...

Om vi bara inte tage upp kontakten så hade var hur lätt som helst. Men han är trots allt den närmaste vän jag har och den som mitt hjärta trånar över. Jag kan vara den jag är med han och det är så skönt.Åh vad det kan snurra.

Aja, slut och tänk så fasligt.

Sen fick jag se nått verkligen överaskande idag, och det värmde mitt hjärta då jag fick läsa.

Det var en tjej som skrev till mig, och ja vad ska man säg egentligen.

Allt jag kan säga är att hon delar ungefär samma förflutet, så det gjorde gott i mig, även om det inte var kanske de roligaste orden som stod där. Men många tankar till dig tjejen.

Nu ska jag ta och försöka sova nån timme så jag orkar med imorn.

Puss i ljumsken och ha de bra

Jag gett nog vara den mest dåliga på att uppdatera mig här.

Men, jag har så mycket annat så varför ödsla sin tid på att skvallra om sitt liv.

Men nu tänkte jag faktiskt göra det som en omväxling, så era nyfikna sinnen kan bli mätta.

Ja, tiden går jag har fullt upp nästan jämt. Nä kanske att ta i men jag har ändå mycket för mig nu för tiden.

För de första jobbar jag som en tok, sen hjälper jag Daniel väldigt mycket, och ungefär en gång i månan åker jag ner och hälsa på familjen. Väl där nere så är de aldrig en lugn stund heller så oftast är jag mer trött än innan jag åkte. Sen umgås jag med vänner. När jag väl ha något lugnt ser jag till att sova faktiskt.

Mitt senaste år har vare en enda sörja som de flesta redan förstått, men de blir ljusare och jag har nu avrundat mina besök med psykologen. De känns skönt att jag kommit så långt. Hon sa ju att behöver jag så får jag ju komma tillbaka så, de känns ju tryggt. Sen jobbar jag som aldrig förr, för att räta upp den ekonomiska delen i hela soppan, och som tur är har jag min godekvinna som hjälper mig.

Utan henne hade jag aldrig kommit så långt som jag gjort. Så en stor eloge till henne.

Vissa saker har jag inte fått någon rättvisa i, men just nu orkar jag tyvärr inte bry mig längre. Jag måste komma vidare, och det tar alldeles för mycket av mig att sitta och gräva ner mig.

Ärren sitter hårt inom mig, och med tiden bleks de väl, men tyvärr är detta en väldigt dyr lärpenning.

Jag känner mig stolt att jag kommit så långt i migsjälv och det jag gjort, men samtidigt så känner jag mig fortfarande väldigt liten och peckling.Trots att mitt självförtroende byggs upp hela tiden igen så märks det om och om igen hur skör jag är.

Men jag tycker så synd om vissa som inte har mer eget liv, så de gett sitta och fantisera ihop en massa för att deras avundsjuka är så stark. det roliga är jag egentligen inte bryr mig, men de är så synd hur en sådan sjuka kan förstöra en människa. För denne verkar tyvärr inte förstå, ju mer denne håll på och tro en massa, destu mindre är jag intresserad av att bry mig. Det enda jag kan säga är att lägg inte så mycket energi på mig, lägg energin på dig själv. jag klarar mig och jag är inte här för att ta nått eller någon från dig.

nu ska jag ta och slappna av. yga börj å bli tung.

ha de

Här sitter jag igen, långt mellan varje gång, men har jag icke vettigt att skriva så ha jag inte. Inte för att jag ha nå mer vettigt nu heller, men min hjärta känner att jag måste få ur mig.

Snart ett år sen nu!

Det är rätt faschinerande vad tiden ha gått fort, och ja, jag får klappa mig på axeln och tacka migsjälv som kommit så långt som jag har gjort. Men än svider och kliar mina ärr för allt som hände för snart ett år sedan. Vad som hänt, var lite oviktigt här, och de som vet, de vet.

Än har jag inte fått mitt avslut för att kunna gå vidare, och just nu så önskar jag hade haft mer rom här hemma så jag kunnat fylla min skalle ordentligt. Allt för att kunna sitta och dränka alla dessa minnen.

Jag har känt av all stress som varit i kring mig, allt jobb, allt med flytten för en månad sen, vänner, och mitt ekonomiska. Jag önskar att bara för en dag kunna slippa känna all press på mina axlar, fara iväg på en rolig semester shoppa, gå krogen för att ha genuint trevligt och inget vore jobbigt. Men jag kämpar på. jag lever på inte mycket månan för att skulderna som gärna vill växa ska betalas.
Jag lever i en oviss framtid, jag hinner knappt andas mellan varven just nu förän jobbet ringer och vill ha in mig.

Hade jag velat hade jag nog kunna jobbat 7 dar i veckan, men jag hör samtidigt min psykolog i huvvet säga att jag måste tänka migsjälv.

Jag känner att jag vill hem till min familj bara för att ta de lugnt, men var gång jag kommer ner så är jag mer slut än innan jag åkte.

Ja jag känner mig ganska less och miserabel.

Imorgon, är en dag jag helst skulle kunna slippa. Jag tänker bara ligga och beklaga och vara allmänt bitter. Tycka synd om mig ordentligt. Få gråta ut skiten ordentligt, bara släppa ut allt. Jag orkar inte bry mig, och jag tänker inte alls vara glad. Jag ska göra mig ordentligt okontaktbar, för denna dag ska bestå av självömkan.

Jag tänker strunta i vad alla tycker. De tycker att jag ska fira att jag kommit så långt. Men så långt ha jag inte kommit, inte invändigt. Inte förän jag kan få ron att få ett avslut och sedan få den chans att få glömma allt. Inte förän då jag kan jag vända på min bittra tid till ett gladare jag.

Tro de eller så var dag jag är på jobbet eller umgås med nån, så kan jag skratta och vara glad, men inombords orkar jag faktiskt inte bry mig mer. Jag går på jobbet, håller mig huvud högt, jag gör mitt jobb helhjärtat även fast jag vet att jag väldigt snurrig och gör små små fel, men som de är just nu, så, ja.

Vissa dagar har jag inte ens det minsta lust att vara där, men jag går dit, gör de jag ska, går hem och deckar av på sängen.

Jag orkar inte bry mig hur jag ser ut, jag äter sämre, de gör jag, men jag försöker äta., mitt hem är ett enda kaos, och mitt huvud är mer än väl ett enda stort kaos.

Min energi är låg, och även fast jag gick en inspirationskick att börja måla härom dan så över gick den fort till att bara gå och lägga mig. Jag sover helst hela tiden, och det är vad jag kommer göra imorn.

För morgondagen existerar inte för mig.

Ja, de är snart ett år sedan allt hände, och jag tacksam för allas hjälp som fått dit jag är idag, trots att jag är bitter just nu.

Snart ett år sen....