Jag saknar dig gumman! Jag är inte hel utan dig.

Ja idag är det helt år sen nu, då min älskade lilla flicka och även den nya kissen jag hade gick över till andra sidan. Jag hatar migsjälv så mycket fortfarande.  Jag saknar hennes lilla kroppstyngd liggandes på min axel, saknar hennes blick som skrek "är du dum i huvvet eller!?" när man försöke skojja till de med henne.

Jag brukade sjunga en vis för henne och nu när jag försöker sjunga den börja jag direkt gråta, fastän de är en söt visa

Hon kom och försökte hjälpa mig och stötta mig när jag mådde dåligt, och jag hädde bara i väg henne då men kom alltid och bad om ursäkt sen. Hon älskade att sitta vid fönstret och gnälla över alla goa fåglar som flög förbi.

Mina lussekater fick jag inte ha i fred inte heller min sour cream and onion dip heller för den delen. Hon var så liten att folk trodde hon va bäbis fast hon var vuxen. Och hon skrek alltid efter mamma de gånger hon var i löpen och bad mig om och om att pojkar.

jag har fortfarande kvar hennes halsband och pinglet från den kan ibland få mitt hjärta att hoppa till ett varv eller två.

Jag saknar henne, så mycket. Hon var verkligen den perfekta katten för mig.

Förlåt mig Kiwi!!