De enda jag vill meddela är till min kära vänner att jag nu sagt upp vänskapen med en viss person som jag håller mycket varmt om hjärtat.

De var jobbigare än vad jag anat att de skulle bli.

Sitter just och försöker kväva mina tårar till Moonlight Sonata.

Jag känner mig så förbannat dum, men de var för vårt bästa.

Som han sa, vi kommer kanske en dag och plockar upp där vi tappade varandra.

Om han nu mot förmodan skulle läsa detta, vilket jag inte tror att han nånsin kommer att göra, så vill jag bara säga att hatar detta beslut.

jag hatar att allt ha lett till detta.

Mina tankar kommer antagligen ligga hos honom för en bra stund till.

Och jag börjar sakta gå in i den mörka skogen av dimma där jag en gång var.

Moonlight Sonata whispers softly to me.

Nån dag nu ska jag gråta ut, och jag ska skrika mina lungor tomma.

Jag ska låta migsjälv gå under, för att orka ta mig upp åter en gång.

En bra kvinna reder sigsjälv. Är jag denna kvinna? Eller är jag en ryggradslös liten slemmig satan som folk helst inte vill ha nå med att göra?

Ja jag vet inte än. Jag ska utreda den frågan själv.

Jag är min egan person, jag ställer själv till allt.

Jag saknar dig. Jag har gått och längtat, och drömt att få hålla om dig en gång till. Men blir det någonsin av? Jag vet allvaligt inte.

Tiden får utvisa, tiden får läka alla sår, ändock ligger ärren kvar.

Förbannade vårkant. Förbannat!

One more day after this one, I'm heading home.

ja, då ska man hem imorrn.

Lite skönt ska de väl bli.

Har som inte hänt så mycket här..

eller ja de beror väl på hur man ser de som.

very well.

möte på onsdag, tärta på freda, sen vet jag inte än om de bli utgång på fredan eller lördan..

de visa väl sig.

sen får vi väl se hur de blir med folket som ska ta över min lägenhet med..

aja..

vi höres