Goddag.

Jag sitter nu och tar igen mig efter en heldag på jobbet.

Dagen började med att jag försov mig, efter att knappt fått sova nånting under natten.

Jag låg och vred och vände på mig. Antingen frös jag eller så svettades jag. Ont i tanden som jag har hål i, orolig i kroppen, törstig och var egentligen helt slut. När jag väl somna drömde jag om en väldigt vårtig människa. Nån jag har i min närhet men minns inte vad allt handlade om eller vem det var. Men men.

Det märks att våren har kommit på besök hos mig. För antingen är jag fullt i gång eller så orkar jag inte bry mig.

Tunga känslor och tankar snurrar för fullt, och jag känner inte alls mig speciellt värdig.

Känner att jag egentligen inte kan lita på nån, men jag är väldigt öppen av mig.

Jag vet inte alls vars jag har nån, inkluderat mig.

Jag jobbar och rätt mkt, och det får mig att fokusera på något annat än migsjälv.

De känns så skönt, för jag märker hur lätt jag har att fokusera på mindre positiva saker i livet, inte för att jag vill avsluta det heller nu när jag kommit så långt. Jag skryter, jag vet, hur bra det har gått för mig. Jag är stolt för det jag lyckats med.

Men samtidigt känns det så jävla pissigt.

Igår var det den 10 maj.

För tre år sedan , fick min älskade Kiwi och hennes kamrat Tussi, lämna jordelivet. 

Och faktiskt det känns som det var igår jag hörde de skott som avslutade era liv. Jag känner fortfarande hur jag faller ihop.

Jag saknar dig speciellt Kiwi. Du var min älskade. Var det kanske därför jag inte kunde somna för att jag inte tänkt speciellt mkt på dig?

Du var mitt hjärta, och är det än idag my love.