Direktlänk till inlägg 17 januari 2014
Jag ligger nu och slöar lite framför datorn och småkikar på tv'n medan jag inväntar att de sista i tvättstugan ska bli torrt.
Jag känner hur huvvet har gjort sig till känna. Den säger jag finns här bara så du vet, jag ska inte göra ont jag ska bara vara ltie irritersam mot dig. Så du absolut inte glömmer bort mig. Ingen risk. Äre inte värken som gör sig bemärkt så finns ju alltid alla gamla hjärnspöken med.
Som när jag gick på affärn idag, eller rättare sagt, då jag gick hem från affärn, så drabbades jag just av ett hjärnspöke som fick mig väldigt illamående. Magen började krampa ihop sig som att man ska kräkas men så blev inte fallet.
Jag skakade mest på huvvet och försökte allt jag kunde tänka på allt annat. Jag hatar verkligen mina hjärnspöken.
Enda jag vill är ju att kunna radera alla minnen och allt som följt med.
Men men, bit för bit har jag kommit längre upp, och nog jävlar ska jag fan ta mig ända upp! Sen kan jag stå där och spotta ner på bedrövelserna. Att bli så nertryckt av en människa, och sen ta sig bit för bit uppåt igen, visar ju på att man kan vara seg. Och jag tänker då fan bli segare än kola. Jag har sagt länge att jag tänker bli n bitterfittakärring på min ålderhöst och jag ska sitta i en stuga med några getter och ingen ska fan få försöka klampa in mitt liv hur som helst. Ja ibland känner jag mig redan som en sådan, men jag har alldeles för lätt till skratt så jag har lätt för att få upp mitt humör igen.
Och det är väl tur.
Nä men jag undrar jag, det kanske är dags att gå ner till tvättis igen och kolla hur det går med kläa.
Ha en fortsatt trevlig fredagsafton.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 | 17 | 18 |
19 |
|||
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 |
|||
27 | 28 |
29 |
30 | 31 | |||||
|