Här ligger jag, i en säng, i domsjö, påverkad, på många sätt.

jag är berusad på alkohol, berusad på¨lite kärlek av vänner och kiwi.

ja kiwi nog de bästa jag har just nu.

enda hon gör för att störa mig är att vara onaturligt go.

visst är de underbart egentligen, men jobbigt när man försöker skriva av sig.

tårar vill gärna rinna på min kind, men de kommer inte ner.

kroppen värker, men inget jag kan bota med en alvdeon eller två.

jag stod och skaka i köket tidigare.

frös fast. så mycket ilska bubbla upp inom mig.

beror nog på att jag inte fått vädra mig på ett tag, utan lyssna på allt och allla.

mitt hjärta blöder för jag ser nära och kära går under av diverse ondska.

och de 'är sånt jag inte kan rädda dem från.

ovanpå de, håller jag på göra ändringar i mitt liv, och jag vet inte längre om de är till de bättre.

än så länge känns de som jag lever som en annan person.

var vid rockbaren en stund idag på olles, och jag kände som migsjälv igen.

jag vakna till liv.

jag bevittnade något inatt som jag ligger och stör mig som fan på.

och de rusar fort iväg nu.

jag får upp allt jag samlat på mig så länge.

jag har mest hållt den glada masken på.

och när jag väl vill öppna mig, då finns inte nån där, för de är upptagen.

och jag har inte hjärta nog att kunna avbryta dem heller...

nu skäller jag ut min katt också..

jag sitter med gråten i halsen, kväver den så gott jag kan.

vem är jag? Allvaligt?

de känns som folk ändrar mig dit de vill ha mig istället för att faktiskt acceptera att jag inte är någon som klär sig som en discohora.

jag skriker ständigt efter uppmärksamhet,

vars är den?

när ska jag få uppleva att nån faktiskt bry sig, som finns där,

när jag kväver migsjälv i självförakt, hat till omvärld och ständig ångest.

jag är less på höra att "du är en fin tjej och du kommer hitta nån bra"

bla bla bla.....

jag har hittat den jag vill vara med, men livet är för komplicerat för att jag ska få umgås med denne. när jag till och med sa upp vänskapen med han.

de slet mig i stycken, och jag klarade inte av de.

inte ens han finns när jag behöver nån som lyssna.

jag får helt enkelt skaka av mig detta, och låtsas att allt är bra.

fake it, untill you make it.

men jag vill inte fejka mer, jag vill bara hitta migsjälv igen,

återta de självförtroende jag hade som liten.

skit samma, du fick ju iaf en intressant läsning.

ha de