God afton.

Jag sitter här med en väldigt tung och trött kropp. Den skriker efter att äta nånting, men jag vet inte vad jag vill ha. Jag är inte direkt sugen på nånting och vill inte äta nå mycket för jag har alldeles för liten magsäck för det.

Jag har legat och vilat på soffan sedan jag kom hem.

Idag åkte min kära syster och vovvan Ebba hem till Sollefteå igen. Jag får tacka min granne åter för att han är så snäll och körde oss till bussen imorse. Inte många som kör sådant och det uppskattas.

Så nu är hon hemma igen och ja de är lite ensamt att vara själv i lägenheten. Jag har åter alla dörrar låsta och persienner nerdragna. Dragit mig bort från omvärlden, och var bil som åker förbi känner jag nervositet över.

Fast jag fick veta att nu kan inget hända för då blire mycket fel, så känns jag ändå inte trygg. Ja min syster gav vädligt mycket trygghet trots att paniken kom och hälsade på nå gånger. Jag var så trygg att jag kunde sova ett par nätter i sovrummet med. Vilket jag inte kan, då jag har alldeles för för mycket ångest över det som hänt där.

Bara jag har lite tid över så ska jag åka ner till familjen och vara där ett tag igen.

Sen har jag jobbat några timmar idag och det gick bra tyckte då jag. Även fast jag blev göralös så fick jag annat att göra. Så efter att jag haft fullt upp gick jag vidare på ett möte vid halv två.

Det måste jag då säga att det gick bra. Mycket som blev sagt och mycket som jag fick veta. Nu återstår så mycket annat som jag måste ta mig kraft att orka göra. Kan inte mer än sucka just för tillfället. Men bara det blir gjort så har jag lite lättare att kunna gå vidare.

Så när jag väl var på väg hem så gick jag in på affären och där tog jag mig lite råd och köpte mig en bunt med gula rosor. Jag tyckte att jag behövde något för att pigga upp migsjälv. Så rosor, och lite annat smått med lite granna mat blev det innan jag började gå hem. Efter ungefär halva vägen hem kände jag hur tungt allting blev. Jag ville helst bara sätta mig ner och gråta, men jag andades djupt och fortsatte gå hemåt. Väl hemma sorterade jag mina varor och satte rosorna i vatten, sen lade jag mig framför tv'n och somnade.

Ja, så nu vaknade jag upp lite senare på kvällen, fortfarande trött och hängig men de känns ändå som jag är lite utvilad. Men jag tänkte strax lägga mig ner och försöka somna om igen. Ska ju upp imorn igen och jobba några timmar.

Jag önskar bara att jag hade ett "normalt" liv, utan krångel, och varddagsbekymmer. Jag är less på känna mig rädd och bedrövlig. Jag känner att jag plågar de som ställer upp på mig och att de är less på mig.  Jag känner mig så ensam, fastän jag också vet att det finns folk. Men jag känner mig så otroligt ensam. Vilsen. Rädd.

Hur lång är denna väg tillbaks till verkligheten?

Nä jag ska sluta beklaga mig. Ha en fortsatt trevlig afton.

 

Betiina

10 augusti 2012 14:05

Hej! Blev förvånad när jag klickade in på din blogg! Du har verkligen en sjukt fin design och en enormt mycket bra blogg!
Ta hand om dig!

http://betinahansen.bloggplatsen.se

Denise

10 augusti 2012 19:49

Hej hej.. Tack så mycket =)

 

Cissi

10 augusti 2012 20:03

En stor kram och massa styrka till dig vännen <3 Finns alltid här!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

              God afton.    Här ligger jag igen och nu uppdaterar jag min blogg från min telilur, och de känns lite annolunda må jag säga. Jag har nu haft en period som ha vare fullt ös. Dubbla arbetspass men de har samtidigt varit him...

  God afton!   Jag sitter här snörvlandes och med en vagel i ögat och ler på läpparna. Jag har haft en sådan underbar helg nere i Umeå tillsammans med världens bästa tjejer, Jessica och Amanda. Vi åkte ner på freda eftermidda och efter att ...