Hej ditt jävla svin!

När ska det gå in i huvvet på dig att det är ditt jävla fel att jag mår som jag gör?

När ska det gå in i skallen att det är ditt fel att jag måste äta medicin och tvingas avstå festligheter med vänner?

Ja jag gjorde slut, för att du ville inte ge mig den äran att kunna säga att "han dumpade mig".

Men du lekte med mig. Du fick mig att tro att du ville nånting igen.

Jag tog dig på orden din jävla idiot!

Och du får mig att hoppas!

Istället hugger du mig rakt i hjärtat, sprider allt med salt och jag ligger så en fisk på torra land.

DU fick mig att så här jävla skit.

DU är ett jävla svin och dina jävla lögner, låt dom besudla ditt liv.

Du vill inte hjälpa nån, du vill ha kontroll bara!

Du vill bara hjälpa dig själv.

Du lurade mig, sluta fan förneka det.

Du visste att du kunde och du knäckte fan mig ordentligt.

Och du kommer fortsätta så med alla du är med.

Jag hatar dig för att jag är på botten kant. Men jag ska fan visa dig, jag är bättre än dig.

Och försöker du nånting gosse, du vet min varnings ord. Du vet fan vad som händer!

Jävla pucko. Jag hatar dig så förbannat jävla mycket!

Jag hoppas din tjej snart inser vilken typ av människa du egentligen är och lämnar dig då tider finns.

Fy fan!

Jag hatar att jag måste sitter och låta mina tårar bränna på min kind på grund av dig!

Jag sitter mycket på helgon nu för tiden, och jag älskar att titta på tjejer som kan sminka sig och fota snyggt. Det faschinerar mig otroligt och jag vill jag med. Jag älskar att sminka mig extremt och jag älskar att bli fotad, men blir det bra när jag gör det själv. Tyvärr inte.

Jag vill bli sminkad som en poslinsdocka, uppklädd som en och sedan fotad.

Jag vill se så så där söt och oskyldig ut men samtidigt läskig.

Åh undra om jag måste införskaffa mig alla Onda dockan-filmerna. Bride of Chucky hade jag en gång i tiden, och jag lånade ut den till någon kompis, men har icke fått tillbaks den. Det är synd. För Chuckys  brutta är jäkligt läcker. Det måste jag säga.

Ja jag ska införkaffa mig alla de filmerna och sen köra ett maraton.

Den som är sugen att vara med kan ju alltid hojta till då jag har dom hemma.

Ja här sitter jag igen.

Är du förvånad? Nä jag trodde inte de.

Jag har ingen ro att sova så då kan jag lika gärna skriva några rader till.

Jag tänkte jag kunde visa upp mina loppis-fynd jag gjorde igår.

Jag köpte tre mynt, men jag ville ha hela skålen med mynt. Loooove.

Sen köpte jag en porslins docka som jag ska sy en klänning åt och göra jättefin. Kommer bli så bra på väggen sen.

Sen sist men inte minst, fyra stolsdynor i lila. Ska tvätta upp dem imorn.

Ja, nu är det bara en skattskista kvar då. Ja, det som jag sökt nu i nå år. Hoppas jag hittar en snart.

Här kommer några bilder på mina fynd. Wiiiie

Kan man inte sluta tänka?

Tror ni inte att jag låg igår hur länge som helst med dessa jävla tankar som spann, runt och runt och runt.

Tur nog var det så att jag hade tage lite granna för sömn så jag somnade till slut.

Synd bara att jag hann nästan bli tokig. Först för tandvärken, sen tankarna.

Jag åt ingen middag direkt igår och mamma blev orolig.

Hon tjatade om att att jag skulle få mig lite granna i alla fall, men nån aptit fanns icke.

Men jag kan lätta er med att jag klev upp där nån gång mitt i natten och tog mig en smörgås.

En smörgås med getmese på. Så förbannat jääkla gott.

Jag tror nästan att det var den där smörgåsen som gjorde att jag somnade lättare.

Man brukar ju kunna somna lättare med en full mage, än med en tom.

Drömmar i natt, vet icke vad jag drömt just nu. Och jag tror inte heller jag drömt nått som sätter spöken i huvvet på mig.

Det är ju skönt i varje fall. Nä nu ska jag ta och hoppa in i duschen och göra mig mänsklig.

Ha de så gott.

Puss

Hej du sköna och härliga sommar.

Jag njuter så mycket jag bara kan och försöker ta vara på den tid du är här med mig.

Ja hej på er alla läsare med.

Nu har det gått ett par dar sen sist jag orkade uppdatera nånting här. Var som så att igår kväll fick jag migrän så jag orkade inte berätta om min underbara dag med min familj. Så jag får göra ett jääääättelångt inlägg ikväll istället.

Ja, min dag igår började med att jag klev upp tidigt, fika lite frukost och surrade med folk på FB. Efter det tog jag mig en snabbdusch för att senare ta Ebba och Rasmus ut på promenad i det vackra vädret. Ja de var guld väder ute. Vi traskade igenom gågatan upp till Westerlunds Bageri, där mamma jobbar. Så satte jag mig där ute med lite fika. Hundarna var väldigt fokuserade på alla småfåglar som vimlade omkring där. Jag kan lovar att de är mer än mätta efter en dag där. Sen efter en stund kom mamma ut, då hon slutat för dagen och så började vi våra funderingar, vad ska vi hitta på idag då?

Mamma tog och ringde lilla krassliga Carro, och sen tog vi våra apostlahästar upp dit och hälsade på henne. Väl där uppe fick vi se en massa gam-kort som Carro hade på datorn sin. Hehe, ja det var nostalgitripp, naaanting. Ja jag hade så ont i magen efter alla skratt så jag trodde att jag skulle ha träningsvärk idag, (vilket jag inte fick, tyvärr).

Ja vad skulle vi hitta på nu då? Carro var sugen på att få övningsköra så självklart tog vi en sådan tripp. Bilen var ordentligt varm och stackars vovvarna svettades. Speciellt Rasmus. Så efter att vi vare och tankat åkte vi en hem till mamma en snabbis, hundarna fick äta och dricka, och sen började våra nästa planer. Det blev Långsele till nästa plats. Ja vi tog hundarna med oss och åkte till Långsele badplats och camping. Där tog jag mina första steg ner i vattnet för iår. Så jäkla synd att jag inte hade bikinin med mig för jag ville verkligen doppa mig. Det var riktigt skönt, men jag fick doppa mina vader iaf, och Rasmus var ordentligt nöjd över att få bada.

Ebba var dock inte lika nöjd. Hon tycker inte om att bada lika mycket som Rasse. Men hon ha också gjort sig ett dopp. Efter doppena så gick vi bort och tog oss en glass. Ja jag och mamma i varje fall. Gott vare och jag kunde nog inte må bättre.

Så när vi sitter och där och glassar oss i solen börjar våra magar säga att det är dags för mat. Ja vad skulle vil äta? Carro började med grillat, jag hakade på med att göra det hos henne, och mamma började luska i vad vi ska ha till då carro sa att hon hade fläskfilé i frysen.

Vi for på ICA i Långsele då, jag barfota in, kallt som faan vi frys/kyldisken. Vi handlade och for hem till Carro för att börja förbereda allting. Ja det blev ju jag som blev "The Grillmeister" och jag lyckades faktiskt med, fast jag hade mina tvivel.

Så vi gjorde oss, grillad fläskfilé med rotfruktsgratäng och grillad annanas. Gott som bara den.

Till efterrätt så hade vi jordgubbar och grädde. Mumma mumma.

Vi alla blev något uppstoppade efteråt, och vi såg höggravid ut allihop. Men kan man göra nå annat då man äter så mycket gott?

Sen lyckades jag med tre väldigt somriga saker på en dag! Doppa fötter, grilla och äta jordgubbar med grädde.

Kvällen kom och jag fick mer och mer ont i huvvet. Så efter sista promenaden med hundarna slog tinningarna nästan sönder mig. Därför orkade jag inte med att göra nånting annat än att lägga upp lite bilder.  Jag gick och la mig men kunde inte somna förän efter tolv, för den där jävla skallebangen.

Sen vaknar jag imorse med samma huvudvärk och jag trodde allvarligt jag skulle gå åt. Gick upp, fick i mig medicin och ner med lite alvedon så kanske med lite tur så går det över. Carro ringer, var väldigt rastlös så sa att hon kunde väl komma ner då, men sa ju hur allt låg till med. Så hon och Chrille kom ner och de satte sig med pusslet på en gång. Efter en stund pallrade jag mig också upp då jag kände att de hade lättat lite granna och nu började jag också få i mig lite frukost. Sen satt vi tre fastklistrad där vid pusslet.

Mamma kom hem efter jobbet och sen var hon också där efter att hon gjort promenaden me hunna. Ja där satt vi alla fyra som gampensionärer'n och diskutera krämper, pussel och läkare. Hahaha, ja vi skrattade åt oss själva med. Men det var riktigt skoj med.

Tiden gick och vi gick ifrån pusslet en efter en. Jag satte mig vid datorn, och just nu känns de som de var det dummaste jag gjort. Jag fick ännu ett hugg rakt i hjärtat och jag bröt ihop ordentligt. Tårarna spruta och jag ville helst bara gå under.

Jag kunde släppa de, fast jag helst bara ville. Men som tur är kom Carro efter en stund och jag är så tacksam för att hon finns. Hon tröstade mig, när jag började gå ner i migsjälv igen. Det känns så skönt att jag har stöd, fastän det samtidigt känns som jag har ingen.

Men med rödsprängda ögon torka jag tårar och snor och började sminka mig, för nu var det dags för en dagstripp till Långsele badplats igen. Första stoppet var Konsum för att köpa sig en mjukglass sen for vi till badplatsen och campingen och tittade runt och surrade och njöt av den lite svalare dagen. Där började vi uppleva lite tokiga minnen och började surra om hur skoj det vore att få åka båt.

Carro fick övningsköra idag med och det går bra för hon, men ibland så känner man det kopplingshacket man hade där i början, och ja även än. Jag tycker i alla fall att det går bra för hon.

Sen tog vi oss en tur upp till pappa för att ordna lite diverse oljer till bilen, sen for vi bort till golfbanan i Österforse och tittade. Sen stannade vi på loppisen där och jag köpte mig tre mynt (men skulle vilja ha haft hela skålen), en poslingsdocka och fyra stolsdynor (bild kommer senare). Sen for vi till Sollefteå igen och raka vägen till Lions loppis vid ridskolan. Där hittade jag en soffa jag ville ha. Blev nästan tårögd då jag lämnade den bakom mig då vi bestämde oss för att åka hemåt.

Så Carro och Chrille lämnade av oss vid videoteket så gick jag och mamma på affärn köpte oss lite mat.

Vi kom hem och när jag väntade på maten fick jag prata med min kollega Malin. Rätt skönt att få prata med hon, men magen vred sig några varv igen och jag tappade tyvärr den lilla matlust jag hade.

Jag förstår verkligen inte att det finns dom som kan sabotera så jäkla mycket. Jag blir alldeles matt av att bara tänka på det och jag har ingen lust att åka hem. Jag vill vara här och jag har lust att rida, fiska, vara ute i solen, bada och bara vara.

Jag känner mig så fri här och det tynger hela mig, att veta, att jag måste tillbaks för att reda upp en massa dynga.

Men, jag vill inte!

Jag hoppas bara att jag får sova i natt utan en massa dumma tankar. Och en massa knäppa drömmar.

Jag vill vara pigg och kry, för morgondagens bravader.

Nu ska jag sätta mig med gänget vid pusslet igen och fokusera på lite blommot istället för att skriva en massa babbel.

Ha det så underbart i det sköna sommarvädret!

PUSS!

Denna natt ha vare väldigt jobbig.

Jag brukar inte ha problem med sömn men nu har jag lega och vrede mig och vänt mig, så klockan två klev jag upp igen och satte mig vid pusslet. Där satt jag och grejade och jag fick till en jäkligt stor bit så vad ska vi säga att de är kvar, mindre än 25 %.

Jag är stolt över hur jag kan se vissa bitar och bara lägga ner dem på plats. Men de är dock mycket som jag fått bara provat mig fram med.

Klockan fyra sen gav jag upp, men de var inte på en gång ändå jag kunde somna utan låg där.

Tittade på tv'n för att slippa tänka en massa. Jag hatar verkligen alla dessa tankar som snurrar.

Men idag ska jag få ut den andra medicinen som jag inte fick ut igår så då kanske det blir lite lugnare och jag kan stilla mig till kvällsidan, det vore så skönt om jag kunde få lite lugn och ro när jag ska sova.

Som jag sa så brukar jag inte ha problem med sömnen, utan de är snarare tvärtom. När jag mår dåligt sover jag destu mer.

Men jag jag ligger där i sängen och mår riktigt jävla illa. Altså rent spyfärdig, men jag vet att de är inte lörnt att försöka, det är bara känslan.

Inte nog med illamående så är kroppen rastlös och jag har i varje vaket tillstånd svårt att sitta still.

Jag har verkligen en lång väg att gå. Men idag är jag inte rädd.

Och jag har ju funnit en väg att gå för att koppla bort migsjälv en stund och det är pusslet. Så jag ska hälsa på pappa nu när jag är här med. Han måste ju få rå om mig med. Och då tänkte jag passa på att låna med mig en massa pussel från han. Pappa ha mycket pussel i källaren.

Så varför inte?  Ett mycket bra tidsfördriv och jag insåg att de var ett väldigt bra botemedel sådana nätter som denna.

Nu ska vi se vad denna dag tänker erbjuda...

Bara att invänta mamma från hundpromenaden så får vi se sen.

Ha de så gott.

Hej alla där ute som undrat var jag har tagit vägen.

Ingen telefon eller inge internet. Jag har vare borta nu nästan tre veckor, efter att jag bröt samman totalt en natt.

Hade jag inte haft min otroligt snälla kollega Malin så vet jag faktiskt inte hur allt hade slutat.

Jag tänker inte gå in på mer detaljer, men hon fanns där när jag verkligen behövde hon, och idag är jag evigt tacksam.

Trodde faktiskt att jag var den mest ensamma människa i världen och helt och hållet störd i huvvet.

Det är tyvärr många som gör det för jag betedde mig så, och jag är idag skamsen för det. Så förlåt.

Jag var så vilsen och så ledsen och sårad för min före detta hade lyckats lura in mig i de känslor och förhoppningar jag hoppades på att slippa. Jag trodde att han ville försöka igen för jag fanns där då han behövde mig, jag sov där i en veckas tid och det slutade med andra saker också. Sånt som en tjej som jag tror är mer än vad det var. Jag fick förklara saker och jag sa saker direkt, men ändå fick jag allt i ansiktet att jag inte visat intresse. Jag visste hela tiden om den nya tjejen, som jag idag hoppas får det bättre. Jag visste att de skulle ses den helgen.

Det som var det som gjorde mig sårad, var att han sa en mening till mig som gjorde mig så gott som säker på att jag hade en chans. Idag hatar jag migsjälv för att jag lät mig luras. Så att jag reagerade som jag gjorde när han vred kniven i mitt hjärta och de båda strödde salt i sårena är egentligen inte konstigt.

Jag förstår att hon ville visa världen hennes nya förälskelse, vem vill inte det. Men jag mådde illa över att veta att jag hade förlorat den jag älskade fortfarande trots allt som har hänt.

Idag efter all denna hjälp så önskar jag dem båda det bästa. Jag har fortfarande svårt att sova för jag har inte kommit över saker och ting och jag sitter med tårar nu också, när jag skriver om detta.

Medan jag ha vare borta så har endast mamma, lillasyster och min kontaktperson fått kontakt med mig. För att jag har nått ut till dem. Jag har inte orkat annat. Det var en persh att vara ute bland folk och jag kände mig jämt orolig.

Därför är jag så stolt att jag lyckades ta både buss och tåg helt ensam hem till min mamma igår.

Så med glädje kan jag berätta att jag fick åka Botniabanan för första gången igår. Dock till en besvikelse. Tåg idag är inte tåg. Jag saknade klicketiklick ljudet.

Men nu, åter till idag. Idag så måste jag säga att jag känner mig mycket starkare och att jag gråter och mår dålig är inte alls på samma nivå som för en tid sen. Att må dåligt för alla och det är helt naturligt. Men jag är stark och jag kan skratta och skämta och jag kan rent känna att jag kan finnas som stöd. Trots att jag känner mig så stark vet jag att jag kommer behöva mycket stöd själv i tid framöver.

Jag kommer behöva saker att göra och folk att umgås med, alkoholfritt.

Ja att jag kan känna mig sugen på en öl, ja det kan jag erkänna, men jag kan lika gärna ta den alkoholfria varianten för det är bara smaken jag vill åt, som med cola eller saft. Jag orkar inte med att ha någon som druckit i min närhet så dem kommer jag att undvika, av respekt för mig själv.

Så nu, ska jag se om jag kan ta och torka, för jag har nyligen duschat, sen ska jag och Rasse rasist som jag kallar hundtoken ta en promenad upp till mamma och möta upp henne. Sen får vi se vad denna helg kommer att erbjuda oss.

Känns så skönt att veta att jag har stöd här hemma med, när det verkligen gäller. För denna gång, var det verkligen "rock bottom" .

Så jag ska önska er alla en trevlig dag i regnet och trevlig helg.

Jag sitter här, och funderar och funderar. Jag har avnjutit min afton så gott det går.

Men så kommer det en liten liten oskyldig grej egentligen och hela jag sitter och skakar. Inte för att jag fryser utan för mina tankar.

Jag vill inte se, jag vill inte veta, men ändå dyker det upp.

Det triggar min svartsjuka nått enormt och jag vet inte hur jag ska ta mig till.

Känner inte att jag har nån jag verkligen vågar anförtro mig till och då blire att jag skriver här i små former, så folk får gissa och spekulera, som egentligen inte är bra heller. Min magkänsla säger åt mig att backa, och backa och backa.

Jag måste steppa åt sidan. Men jag vill inte heller. Jag är nog en av alla bedrövliga människor där ute som lämnar ut migsjälv på nätet så här, men jag struntar i det. Doesn't mind me at all.

Jag hatar denna känsla. Mer än fy fan i satan.

jag vill helst bara kunna släppa och gå vidare. Jag vill inge hellre.

Jag vill ha fullständig kontroll över mig igen. Fan.

Time to build up that strong wall again,

and never, ever let someone in again!