God afton.

Nu ligger jag framför datorn och skriver lite granna igen, efter en helg fullt med olika vändningar.

Helgen började ju med Alla Hjärtans Dags-mys, och har fortsatt med mycket renovering ute hos Daniel.

Det har hunnits spacklas och slipats och målats. Så några steg framåt.

Det har blivit fika-kvällar hos de äldre och liten tripp till Åsele idag.

Jag har egentligen mycket jag skulle kunna förtälja men jag känner mig alldeles för matt i kropp och huvud för att orka skriva.

Sen ska jag ta och göra mig klar för en dag på jobbet imorn.

Ha en fortsatt god kväll.

Ciao

Happy Valentines Day!

Ja då är det Alla Hjärtans Dag igen. Kommer en gång om året för att alla ska kunna skämma bort sina käraste med rosor, choklad och andra dyra ting. Allt för att det ska spenderas pengar. Visst är det fint att bli uppassad nån gång då och då, men ibland blir allt till en överdrivt.

Jag är inte anti denna dag, tro mig inte fel.

Men det viktigaste är ju trots allt tanken över att vi faktiskt kan visa uppskattning på fler sätt än att köpa dyra ting.

Tänk när vi var yngre och tittade på Nalle Puh. Där vare hemgjorda valentines-kort som de gav varandra.

Jag tror jag skulle uppskatta en sådant mycket mer än en ros som ändå dör med tiden. Fast vem gillar inte rosor? Vem lurar jag. Tydligen för försöker jag lura mig själv.   

Men en tanke då ni ska köpa rosor. Jag är hocuspocus av mig så, jag ska lägga in lite värt att tänka på.

Antal Blommor

Blommans färg

Vilken blomma

Källa: Blomsterspråket

Nä nu ska ja ta och göra mig en ordentlig kopp kaffe så jag vaknar till, sen smått städa upp här, invänta att Cicci kommer förbi så vi ska göra Choklad & Björnbärsrutor. Sen efter de så blir att gå på en arbetsafton, och sen ska jag har mysigt. Vi får se om jag myser för mig själv eller om Daniel kommer förbi.

Nä KAFFE va rdet!

Ciaooooo och Happy happy happy Valentines Day!

Varför kan man känna sig så delad inombords?

Varför kan jag inte bara låta bli att känna efter så mycket?

Varför ska jag behöva sitta och beklaga mig så mycket?

Jag önskar jag kunde stänga av migsjälv en stund igen. Längtan efter så mycket börjar nästan bli för stark igen. Jag börjar läsa in alldeles för mycket igen. Åh vad det kan snurra en massa tankar, och trycket i bröstet börjar känna sig vid igen

Hmm.. Ja att få stäng av sig för en liten stund vore ganska skönt.

Nä jag ska ta och sova. En början att stänga av sig iaf.

Vi höres.

Chockbesked efter chockbesked.

Det är så ofattbart. Jag sitter hemma och de senaste dagarna har jag vare näst intill överlycklig för hur långt jag kommit, men ikväll då den sista chocken kom till mig så kan jag inte hjälpa att låta tårarna rinna ner för min kind.

Först ut denna månad vare en herre som gått vidare, som jag inte var förvånad över att de skulle ske, men jag tänker ju trots allt på de närstående.

Sen igår fick jag besked om att min dagmamma som jag hade i mina unga barndomsår också gått vidare. Chocken blev stor, och jag har tänkt på henne sen dess. Jag minns henne som en sträng men rättvis dagmamma och det kändes ändå alltid bra att vara där. Jag var trygg där. Så det är ofattbart att hon inte finns kvar.

Så ikväll, bara för en stund sen, fick jag veta att en dartare också gått vidare. Jag kan inte tro att det är sant och i mitt inre hoppas jag ju på det. Så tre stycken på mindre än en månad. Ja min förbannade trefaldighet är inte alltid rolig. Minnena snurrar runt just nu inne i huvvet på mig. Jag minns att det sista jag sa till dartarn, var att han skulle sköta om sig. Han var en spillevink, och han tyckte om att sjunga på gamla bonnavisor minns ja. Han älskade att bjuda och främst juda på sigsjälv. DHDC har nu tappat en medlem och än mer en vän.

På vita små moln
Jag blickar ut över världen.
På vita små moln
Jag skänker dig tröst.
När hoppet är alldeles nära
Jag kommer ner på vita skinande vingar
Att trösta en gråtande vän.

På vita små moln
Bevakar jag dig alltid.
På vita små moln
Du ser mig där uppe.
När mörket faller
Beskyddar jag dig från all världens ondska
Från de små elaka trollen som gör dig ont.

På små vita moln
Väntar jag efter dig.
På små vita moln
Ligger jag i väntan.
Snart en dag du kommer hit
Hälsar på mig och gör mig sällskap
Men den dagen, ska jorden gråta många tårar.

Jag behöver egentligen sova men nu surrar det på tok för mycket i mitt huvve, och jag vet inte om kroppen kan få ro att somna just nu. Jag har tv'n igång och musiken i örat. Nä jag vet inte vad jag ska skriva nu så jag tro jag avrundar här.

Mina tankar går åt alla närstående!

Vila i frid

God afton.

Denna dag har varit väldigt inspirerande och sporrande för mig. Det har inte ens gått ett år för mig då jag började rensa upp en massa i mitt liv. Inte ens ett år och har jag ungefär en tredje-del kvar av den tunga börda som lämndes åt mig. Året som har gått har vare rent ut sagt en pain in the ass, och jag har varit nära att ge upp X antal gånger, och mina nedstämda stunder kommer nog att fortsätta. Men jag har lärt mig det nu, jag kan fan mer, än vad jag trodde innan. Mer än vissa envisades med att förklara att jag var värdelös på.

Mitt självförtroende och min självkänsla är fortfarande skadat, men för att få skryta, så växer det för varje tungt steg jag har fått lov att ta. Denna trappstege som jag får klättra uppför är lite knepig, för det är ojämna steg och ibland är det som det vill brista. Bit för bit har jag tagit mig upp och idag fick jag en sån kick av att åter en gång få se hur långt jag kommit.

Jag har fått verkligen lära mig saker den hårda vägen att inte lita på folk blint. Att inte låta folk få ta över ens liv, och speciellt inte låta nån få bestämma över mig. Jag har fortfarande jobbiga minnen av hur ett år av mitt liv, blev totalt förstört. Det är dock synd om den mannen som inte kan fatta själv hur jävulskt synd för han att man måste lura sina tjejer för att kunna ha ngn ekonomi. Att han har så dåligt självförtroende att han måste nervärdera en annan, speciellt nån som är svagare.  Nä det är tragiskt, och de säger att mannen är det starka könet! Pyttsan.  Det krävs en sjuhelvetes jävla mycket mod och styrka för en kvinna för att först genomleva ett sådant liv, sen minst 1000 gånger så mycket mer att klara av att leva efter.  Det krävs en styrka att börja erkänna för själv, att "jag är faktiskt värd", "jag är bra" och "jag klarar detta"!

Jag är stolt i dag, att trots detta som jag fått gå igenom har jag nu bearbetat mig igenom. Både fysiskt, psykiskt, mentalt och ekonomiskt. Jag har ett liv, med vänner och familj som finns där. Jag har ett jobb som gör att jag kan komma så långt som jag kan, och jag har en inre tro, en filosofi, att allt man sänder ut kommer trefaldt tillbaks. Så med denna filosofi, så känns det så jäkla bra att veta, att allt han gjort, kommer att komma tillbaks till honom trefaldigt.  Därför sänder jag ut detta styrke-inlägg till alla kvinnor som sitter/har sutte i en bedrövlig sits med en idiot till partner. Jag skickar ut inspiration, kärlek och hopp till er.

Så med detta, ska jag nu avrunda här för att försöka få några timmars sömn innan det blir en långdag på jobbet imorn.

Puss i ljumsken och ha de så bra

Jag gett nog vara den mest dåliga på att uppdatera mig här.

Men, jag har så mycket annat så varför ödsla sin tid på att skvallra om sitt liv.

Men nu tänkte jag faktiskt göra det som en omväxling, så era nyfikna sinnen kan bli mätta.

Ja, tiden går jag har fullt upp nästan jämt. Nä kanske att ta i men jag har ändå mycket för mig nu för tiden.

För de första jobbar jag som en tok, sen hjälper jag Daniel väldigt mycket, och ungefär en gång i månan åker jag ner och hälsa på familjen. Väl där nere så är de aldrig en lugn stund heller så oftast är jag mer trött än innan jag åkte. Sen umgås jag med vänner. När jag väl ha något lugnt ser jag till att sova faktiskt.

Mitt senaste år har vare en enda sörja som de flesta redan förstått, men de blir ljusare och jag har nu avrundat mina besök med psykologen. De känns skönt att jag kommit så långt. Hon sa ju att behöver jag så får jag ju komma tillbaka så, de känns ju tryggt. Sen jobbar jag som aldrig förr, för att räta upp den ekonomiska delen i hela soppan, och som tur är har jag min godekvinna som hjälper mig.

Utan henne hade jag aldrig kommit så långt som jag gjort. Så en stor eloge till henne.

Vissa saker har jag inte fått någon rättvisa i, men just nu orkar jag tyvärr inte bry mig längre. Jag måste komma vidare, och det tar alldeles för mycket av mig att sitta och gräva ner mig.

Ärren sitter hårt inom mig, och med tiden bleks de väl, men tyvärr är detta en väldigt dyr lärpenning.

Jag känner mig stolt att jag kommit så långt i migsjälv och det jag gjort, men samtidigt så känner jag mig fortfarande väldigt liten och peckling.Trots att mitt självförtroende byggs upp hela tiden igen så märks det om och om igen hur skör jag är.

Men jag tycker så synd om vissa som inte har mer eget liv, så de gett sitta och fantisera ihop en massa för att deras avundsjuka är så stark. det roliga är jag egentligen inte bryr mig, men de är så synd hur en sådan sjuka kan förstöra en människa. För denne verkar tyvärr inte förstå, ju mer denne håll på och tro en massa, destu mindre är jag intresserad av att bry mig. Det enda jag kan säga är att lägg inte så mycket energi på mig, lägg energin på dig själv. jag klarar mig och jag är inte här för att ta nått eller någon från dig.

nu ska jag ta och slappna av. yga börj å bli tung.

ha de

Här sitter jag igen, långt mellan varje gång, men har jag icke vettigt att skriva så ha jag inte. Inte för att jag ha nå mer vettigt nu heller, men min hjärta känner att jag måste få ur mig.

Snart ett år sen nu!

Det är rätt faschinerande vad tiden ha gått fort, och ja, jag får klappa mig på axeln och tacka migsjälv som kommit så långt som jag har gjort. Men än svider och kliar mina ärr för allt som hände för snart ett år sedan. Vad som hänt, var lite oviktigt här, och de som vet, de vet.

Än har jag inte fått mitt avslut för att kunna gå vidare, och just nu så önskar jag hade haft mer rom här hemma så jag kunnat fylla min skalle ordentligt. Allt för att kunna sitta och dränka alla dessa minnen.

Jag har känt av all stress som varit i kring mig, allt jobb, allt med flytten för en månad sen, vänner, och mitt ekonomiska. Jag önskar att bara för en dag kunna slippa känna all press på mina axlar, fara iväg på en rolig semester shoppa, gå krogen för att ha genuint trevligt och inget vore jobbigt. Men jag kämpar på. jag lever på inte mycket månan för att skulderna som gärna vill växa ska betalas.
Jag lever i en oviss framtid, jag hinner knappt andas mellan varven just nu förän jobbet ringer och vill ha in mig.

Hade jag velat hade jag nog kunna jobbat 7 dar i veckan, men jag hör samtidigt min psykolog i huvvet säga att jag måste tänka migsjälv.

Jag känner att jag vill hem till min familj bara för att ta de lugnt, men var gång jag kommer ner så är jag mer slut än innan jag åkte.

Ja jag känner mig ganska less och miserabel.

Imorgon, är en dag jag helst skulle kunna slippa. Jag tänker bara ligga och beklaga och vara allmänt bitter. Tycka synd om mig ordentligt. Få gråta ut skiten ordentligt, bara släppa ut allt. Jag orkar inte bry mig, och jag tänker inte alls vara glad. Jag ska göra mig ordentligt okontaktbar, för denna dag ska bestå av självömkan.

Jag tänker strunta i vad alla tycker. De tycker att jag ska fira att jag kommit så långt. Men så långt ha jag inte kommit, inte invändigt. Inte förän jag kan få ron att få ett avslut och sedan få den chans att få glömma allt. Inte förän då jag kan jag vända på min bittra tid till ett gladare jag.

Tro de eller så var dag jag är på jobbet eller umgås med nån, så kan jag skratta och vara glad, men inombords orkar jag faktiskt inte bry mig mer. Jag går på jobbet, håller mig huvud högt, jag gör mitt jobb helhjärtat även fast jag vet att jag väldigt snurrig och gör små små fel, men som de är just nu, så, ja.

Vissa dagar har jag inte ens det minsta lust att vara där, men jag går dit, gör de jag ska, går hem och deckar av på sängen.

Jag orkar inte bry mig hur jag ser ut, jag äter sämre, de gör jag, men jag försöker äta., mitt hem är ett enda kaos, och mitt huvud är mer än väl ett enda stort kaos.

Min energi är låg, och även fast jag gick en inspirationskick att börja måla härom dan så över gick den fort till att bara gå och lägga mig. Jag sover helst hela tiden, och det är vad jag kommer göra imorn.

För morgondagen existerar inte för mig.

Ja, de är snart ett år sedan allt hände, och jag tacksam för allas hjälp som fått dit jag är idag, trots att jag är bitter just nu.

Snart ett år sen....

Happy saturday! Ja de är faktiskt lite så idag.

Jag kan faktiskt ha trevliga och glada dagar jag med, trots mitt inre kaos.

Jag vakna upp imorse av att telefonen ringer, och det var blomsterbudet som undra om jag var hemma. Vilken surprise det var för mig.

Nyvaken som man var så fick man ta emot en bukett bestående en ros och lite lavendel runtom.

Ingen fick nog en bättre uppstart på denna morgon än jag. Jag har fortfarande ett leende på mina läppar.

Så jag ringde min kära mor och berättade på en gång. Så passade vi även på att tyda med blomsterspråket.
Ja, jag gillar att kolla upp vad allt betyder, blommor, drömmar och spådom. Jag är ju lite av en hokus pokus människa så varför inte kolla?

Och jag fick mig ett ännu mer leende på läpparna efter det, för jag kunde driekt förstå vem som meddelandet kom ifrån, plus att jag fick ett sött sms av den som skickade det fina åt mig.

Ja de gjorde verkligen min dag.

Så nu sitter jag här och tar en liten stunds vila efter att ha hålle på inne i min klädkammare och möblera om och organiserat om lite där. Kan väl säga att fullt nöjd är jag inte, då jag inte har det jag egentligen vill ha där, men nöjd med den insats jag gjort av det jag kan göra. Tror att det kommer bli mycket bättre nu i alla fall.

Jag önskar jag hade mer pengar som jag kunde spendera på lite inredning och detaljer. Ja, det är lite av min hobby, samma som att måla, laga god mat, musik/karaoke, och bara få göra nått kreativt.

Så med en cuba libre i min hand och lite jazz i bakgrunden så ska jag väl fortsätta med mitt. Lite senare så ska det inventeras klart. Ja alla kläder och grejjer som hör firman till.

Det är bara att höra av sig till mig om du/ni är sugen på att handla, för de finns kvar.

Ha en fortsatt underbar lördagsafton!

Ciao!