”Mamma är inte så snäll. Hon slår oss hela tiden...”

”Outhärdligt” Stanken i lägenheten beskrevs som outhärdlig av socialen. Badrummet gick inte att använda och badkaret var fyllt med bråte. Foto: POLISEN

Misär Barnens före detta fostermamma fick en chock när hon äntligen lyckades träffa barnen. Foto: POLISEN 

Hemmet I ett välmående bostadområde i Stockholm hölls barnen isolerade i en lägenhet. Grannarna berättar att det var flera månader sedan de såg barnen utomhus. Foto: LASSE ALLARD 

Barnen berättar om tortyren, hungern och fångenskapen

Här är bilderna som avslöjar de tre barnens helvete.

Mamman isolerade dem från omvärlden, lät dem sova i sin egen avföring och rispade dem med spikar.

I polisförhör berättade den sjuåriga flickan:

– Det känns inte bra i hjärtat. Hon är inte så snäll vår mamma, hon gillar inte oss.

Den 30-åriga mamman häktades i onsdags, misstänkt för grov fridskränkning. Fyra dagar tidigare, på söndagen, hade barnens tidigare fostermamma slagit larm till polisen.

Tillsammans med en väninna åkte kvinnan hem till barnen i en Stockholmsförort för att se hur de hade det.

Fostermamman var orolig. Flera gånger det senaste året hade hon försökt besöka barnen – 2, 5, och 7 år gamla – men inte släppts in i lägenheten.

Stanken var påtaglig redan i trapphuset.

När den femårige pojken öppnade dörren fick fostermamman en chock. Hon började gråta och ringde polisen.

– De såg ut som tre trollungar, säger hon i polisförhör.

Barnen var nakna, sånär som på tvååringens nerhasade blöja som var full med bajs.

Alla tre var smutsiga, toviga och hade huvudlöss.

Deras kroppar bar spår av grovt våld: blåmärken, sår och ärr. Syskonen berättade att de inte hade ätit eller fått gå ut på väldigt länge.

Inifrån sovrummet hördes hög musik. Där satt mamman på sin säng och pratade i telefon. Hon märkte inte att polisen varit i lägenheten i 20 minuter.

– Vi får inte gå in till mamma, sa den äldsta flickan.

Socialen beskriver stanken i lägenheten som outhärdlig. Poliserna fick dra upp sina tröjor över näsan för att härda ut.

I hallen stod två nerkissade madrasser. Golvet i barnens rum var svart av smuts. I våningssängen fanns bara madrass i underslafen. Den var täckt med avföring.

Badrummet gick inte att använda. Badkaret var fyllt med bråte.

– Vi får inte duscha, bada, borsta tänderna eller ha kläder på oss i lägenheten, sa den sjuåriga flickan till polisen.

Syskonen fördes till Astrid Lindgrens barnsjukhus för undersökning. Pojken var så hungrig att poliserna stannade på vägen och köpte en banan till honom. Framme på akuten fick de glass och saft.

Sedan började syskonen berätta om övergreppen. Pojken visade ett knivsår under hakan och berättade att hans mamma hotat att skära halsen av honom.

Enligt barnens berättelser, som bekräftas av deras skador, har mamman också rispat dem med spikar och skrapat deras fotsulor med krossat glas.

– Hon slår mig och storasyster hela tiden, men inte flickan. Vi får aldrig mat och jag kan inte komma ihåg senast vi åt, berättade den femårige pojken.

– Det känns inte bra i hjärtat. Hon är inte så snäll vår mamma, hon gillar inte oss. Hon hatar oss, sa den äldsta flickan.

Sedan en dryg vecka är barnen tillbaka hos fosterföräldrarna. Den äldsta flickan tar hand om sin lillasyster och byter hennes blöjor. Tvååringen kallar i sin tur storasyster för mamma. Hela den första dagen i familjehemmet ville syskonen leka utomhus trots att de regnade.

Det har sin förklaring. Enligt socialen har de hållits isolerade inomhus, utan kontakt med förskolan.

– Jag har inte sett dem ute på flera månader, säger en granne.

De två äldsta barnen placerades hos fosterfamiljen i maj 2005. Socialtjänsten hade upptäckt att de vanvårdades och bedömde att mamman inte var lämplig som vårdnadshavare:

”Hon har svårt att ge barnen känslomässig värme och är endast empatisk i relation till sina egna behov”.

Men mamman tog strid. Och flickan som föddes 2006 fick hon behålla – mot socialtjänstens vilja.

I februari 2008 avgjordes den segdragna rättsprocessen till kvinnans fördel. Kammarrätten gav henne vårdnad om alla tre barnen.

– Vi blev förvånade när hon fick tillbaks barnen, vi förstod att något var fel, säger en granne.

I nästan hela sitt liv har mamman haft kontakt med socialen.

Hennes egen mamma tog tidigt kontakt med psykvården för att få hjälp med sin dotter. Och sedan hon själv fick barn har 30-åringen varit föremål för en mängd utredningar och insatser.

Nu riskerar hon upp till sex års fängelse, men nekar till anklagelserna och säger att hon är förföljd av socialtjänsten och fosterfamiljen.

Stadsdelsnämndens ordförande Jan Tigerström (M) anser att socialen drivit fallet så långt de kunnat:

– Vi kämpade väldigt hårt för att hon inte skulle få vårdnaden. Hon hade framgång i länsrätten och vi överklagade det. Vi överklagade till och med till regeringsrätten men de gav oss inte prövningstillstånd.

– Efter de domarna kopplades socialtjänsten bort. Det enda vi kan göra då är att erbjuda hjälp och stöd. Men i och med att hon tackade nej till det kommer vi inte in.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

              God afton.    Här ligger jag igen och nu uppdaterar jag min blogg från min telilur, och de känns lite annolunda må jag säga. Jag har nu haft en period som ha vare fullt ös. Dubbla arbetspass men de har samtidigt varit him...

  God afton!   Jag sitter här snörvlandes och med en vagel i ögat och ler på läpparna. Jag har haft en sådan underbar helg nere i Umeå tillsammans med världens bästa tjejer, Jessica och Amanda. Vi åkte ner på freda eftermidda och efter att ...