Ja, nu sitter jag här och klöta igen.

Uppdaterar lite om min trista varddag. Jag har vare på en långpromenad med vovvarna till afton.

Jäkligt skönt då vi hade solen som tittade fram. Vi tog oss en sväng till Hågestaön och Rasse fick bada lite också.

Men när vi gick hemåt sen var han alldeles färdig den stackarn. Jag fick lov att hålla han i koppel för att han skulle hålla sig i jäm takt och inte komma efter mig och Ebba. Nu ligger han avslagen, men Ebba är lika hyper som vanligt.

Jag känner mig också ganska avslagen nu också, så jag kommer nog få sova skönt.

Här kommer lite fina sommarkort från promenaden. Enjoy

Jag har hittat en stärkande låt och gör mig lite positiv!

God morgon, god förmiddag.

Jaha, jag har äntligen fått sove ut ordentligt och jag känner mig pigg. Men i hjärtat är det fortfarande tungt och jag vaknade med ångestklump i bröstet. Jag tänker inte sörja för det. Jag försöker hålla mig positiv och det går faktiskt lättare nu när jag fått kontakt med en gammal go vän.

Det gör mig faktiskt jäkligt glad. Jag har verkligen saknat denna person.

Jag sitter nu och lyssna på en av mina favoritband, The Briggs och njuter lite av att få sitta ensam medan mamma är på jobbet.

Jag sitter och rensar mitt huvud lite med den musiken efter en massa mail med den nya tjejen. Det som är så faschinerande är att, mycket som är skrivet från den personen, är precis som det vore en annans ord. Dvs mitt kära ex.

Men men, vad ska man säga? De vill säkert försöka knäcka mig, men jag blir snarare så att jag berättar mer om vad han är för människa.

Ja är man född till svin så är man, tyvärr. Och det är sånt som jag var så naiv och föll för.

Idag ångrar jag att jag tillät mig tro på hans guld och gröna skogar. För den de enda guld jag såg var mitt egna slit, och skog var den skog som nästan krävde mitt liv. Jag tänker inte ta ifrån han allt han gjort för mig, för han är en snäll person, bara han vill.

Men det finns alldeles för många rävar bakom hans öra, och jag tycker synd om den nya tjejen.

Jag ger faktiskt blanka fan i att han, hon och familj läser. Jag skriver inget annat än mina åsikter och som jag skrivit tidigare, vill ni anmäla mig, varsegod, Do it, be my guest. För detta är en fis i rymden om vi ska jämföra saker.

Ja, än har jag så mycket hat inom mig, det har jag. Men är det konstigt då? När jag endast fick se mörker där ett tag. Jag har oro i kroppen, jag har tankar som gör mig illamående. Jag kan inte sitta still och tårarna bränner fortfarande mot min kind. Är det då konstigt att jag hatar? Jag skulle inte tro det.

För som jag berättat för mamma, så är jag idag livrädd att sätta mig i ett förhållande igen. Jag är skeptiskt mot kärlek. Jag hatar mest. Jag blev så bränd att jag inte gärna vill ha nånting med eld att göra igen. Jag fryser hellre.

Så mycket hat existerar det än, på grund av att jag lät migsjälv bli kär. Lät mig luras. Fy fan.

Very well, jag ska fortsätta slicka mina sår till lite mera Briggs.