Nynnar med efter varje sträng och känner hur toner forsas genom en kropp av rädsla, besvikelse och sorg.
Varje danssteg tas av bara fötter i ett mörkt av hav av längtan till honom.
Varje mörk ton anges sig vara döden och varje ljus ton det lilla liv.
Allt äro borta. Borta med den bomb som släpptes för länge sedan. Ensam står kvar i ett mörker. Står kvar i en jord av svart dimma. Inget att andas.
Inget lever, men tankarna är kvar. Kvar i själarnas föreviga sorg.
Du stod där. Du var mitt skydd. Du var mitt luft.

Du var den som släppte den bomb över oss!
Innan vi lägger oss till vila kommer en saknad av honom. En saknad som inte kan repareras. Lugnt jag ser droppar av röd färg falla. Falla ner i det mörka.
Du var den jag älskade. Du var den person, den person som gav glädje i livet. Den person som gav människan känslor.
Allt äro förgånget! Står kvar i det mörka, gråter i floder,

går över de kullar av liknande berg innan den bomb släpptes ner på marken.
Varför?

 

emelainen

6 april 2009 18:31

vad har hänt? :/

 

laputa

6 april 2009 21:09

De är en novell som jag skreve för läänge sen!

 

mli

6 april 2009 23:39

jaha :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

              God afton.    Här ligger jag igen och nu uppdaterar jag min blogg från min telilur, och de känns lite annolunda må jag säga. Jag har nu haft en period som ha vare fullt ös. Dubbla arbetspass men de har samtidigt varit him...

  God afton!   Jag sitter här snörvlandes och med en vagel i ögat och ler på läpparna. Jag har haft en sådan underbar helg nere i Umeå tillsammans med världens bästa tjejer, Jessica och Amanda. Vi åkte ner på freda eftermidda och efter att ...