Nynnar med efter varje sträng och känner hur toner forsas genom en kropp av rädsla, besvikelse och sorg.
Varje danssteg tas av bara fötter i ett mörkt av hav av längtan till honom.
Varje mörk ton anges sig vara döden och varje ljus ton det lilla liv.
Allt äro borta. Borta med den bomb som släpptes för länge sedan. Ensam står kvar i ett mörker. Står kvar i en jord av svart dimma. Inget att andas.
Inget lever, men tankarna är kvar. Kvar i själarnas föreviga sorg.
Du stod där. Du var mitt skydd. Du var mitt luft.

Du var den som släppte den bomb över oss!
Innan vi lägger oss till vila kommer en saknad av honom. En saknad som inte kan repareras. Lugnt jag ser droppar av röd färg falla. Falla ner i det mörka.
Du var den jag älskade. Du var den person, den person som gav glädje i livet. Den person som gav människan känslor.
Allt äro förgånget! Står kvar i det mörka, gråter i floder,

går över de kullar av liknande berg innan den bomb släpptes ner på marken.
Varför?

Var ut igår. Med sanna, emma och jenny!

Thanks for a pleasure eve.

Måste vi göra om nån gång, fast göra allt lite bättre den här gången.

Hehehe.. ^^