Här sitter jag nu igen och klöta lite. Mätt som bara fan är jag. Jag gjorde mig spagetti och köttfärssås idag. Mumma. I alla fall med allt gott som jag drar ner. Och så tokig som både jag och mamma är så kan vi inte låta bli pusslet medan vi käkar.

Ja vi har bara himmeln kvar nu, resten är klart.

Idag har vi vare en sväng ute på la stada och kika och tage oss en kopp kaffe och lyssnat på en galatrast som inte riktigt vet vilka låtar hennes röst klarar med. För det fanns många låtar hon slakta, tyvärr. Inget högt betyg från mig.

Men kaffe var gott och de var skönt att göra nånting annat än pusslet för en stund.

Efteråt började vi gå hem då det börja regna. Så ett snabbt stopp för handling av matvaror sen vidare hem. Väl hemma igen sitter vi och funderar på om vi ska åka iväg till pappa och hämta nya pussel. Pratade lite med han telefon med innan, så vi drar upp till Carro och hämta bilen så vi kunde ta oss en tripp till Långsele och farsgubben. Så nu har jag tre eller fyra pussel i olika svårighetsgrader. SKOJ!

Så nu har man gjort sig mat och äte så magen känns som den ska spränges. Så lite vila på maten nu sen fortsätta med den blåa himlen.

Ja jag ska bli klar ikväll. Är spänd på att få börja med nått av de nya.

Denna natt ha vare väldigt jobbig.

Jag brukar inte ha problem med sömn men nu har jag lega och vrede mig och vänt mig, så klockan två klev jag upp igen och satte mig vid pusslet. Där satt jag och grejade och jag fick till en jäkligt stor bit så vad ska vi säga att de är kvar, mindre än 25 %.

Jag är stolt över hur jag kan se vissa bitar och bara lägga ner dem på plats. Men de är dock mycket som jag fått bara provat mig fram med.

Klockan fyra sen gav jag upp, men de var inte på en gång ändå jag kunde somna utan låg där.

Tittade på tv'n för att slippa tänka en massa. Jag hatar verkligen alla dessa tankar som snurrar.

Men idag ska jag få ut den andra medicinen som jag inte fick ut igår så då kanske det blir lite lugnare och jag kan stilla mig till kvällsidan, det vore så skönt om jag kunde få lite lugn och ro när jag ska sova.

Som jag sa så brukar jag inte ha problem med sömnen, utan de är snarare tvärtom. När jag mår dåligt sover jag destu mer.

Men jag jag ligger där i sängen och mår riktigt jävla illa. Altså rent spyfärdig, men jag vet att de är inte lörnt att försöka, det är bara känslan.

Inte nog med illamående så är kroppen rastlös och jag har i varje vaket tillstånd svårt att sitta still.

Jag har verkligen en lång väg att gå. Men idag är jag inte rädd.

Och jag har ju funnit en väg att gå för att koppla bort migsjälv en stund och det är pusslet. Så jag ska hälsa på pappa nu när jag är här med. Han måste ju få rå om mig med. Och då tänkte jag passa på att låna med mig en massa pussel från han. Pappa ha mycket pussel i källaren.

Så varför inte?  Ett mycket bra tidsfördriv och jag insåg att de var ett väldigt bra botemedel sådana nätter som denna.

Nu ska vi se vad denna dag tänker erbjuda...

Bara att invänta mamma från hundpromenaden så får vi se sen.

Ha de så gott.

Hoho, nu tänkte jag uppdatera igen.

Jag har börjat med samma terapiarbete som jag gjorde där jag var. Dvs. pussel!

Jajamen, och det bästa är att jag fick både mamma och carro att lägga. Mohuhahahaha.. Carro som satt och dumförklarade mig och mamma, men jag tror hon blev mest intresserad. Ja okey, jag kunde knappt äta för pusselgörat.

Skoj nanting.

Det får mig att slippa tänka så mycket och det sysselsätter min hjärna och jag lovar man får gnugga sina geniknölar.

Hej alla där ute som undrat var jag har tagit vägen.

Ingen telefon eller inge internet. Jag har vare borta nu nästan tre veckor, efter att jag bröt samman totalt en natt.

Hade jag inte haft min otroligt snälla kollega Malin så vet jag faktiskt inte hur allt hade slutat.

Jag tänker inte gå in på mer detaljer, men hon fanns där när jag verkligen behövde hon, och idag är jag evigt tacksam.

Trodde faktiskt att jag var den mest ensamma människa i världen och helt och hållet störd i huvvet.

Det är tyvärr många som gör det för jag betedde mig så, och jag är idag skamsen för det. Så förlåt.

Jag var så vilsen och så ledsen och sårad för min före detta hade lyckats lura in mig i de känslor och förhoppningar jag hoppades på att slippa. Jag trodde att han ville försöka igen för jag fanns där då han behövde mig, jag sov där i en veckas tid och det slutade med andra saker också. Sånt som en tjej som jag tror är mer än vad det var. Jag fick förklara saker och jag sa saker direkt, men ändå fick jag allt i ansiktet att jag inte visat intresse. Jag visste hela tiden om den nya tjejen, som jag idag hoppas får det bättre. Jag visste att de skulle ses den helgen.

Det som var det som gjorde mig sårad, var att han sa en mening till mig som gjorde mig så gott som säker på att jag hade en chans. Idag hatar jag migsjälv för att jag lät mig luras. Så att jag reagerade som jag gjorde när han vred kniven i mitt hjärta och de båda strödde salt i sårena är egentligen inte konstigt.

Jag förstår att hon ville visa världen hennes nya förälskelse, vem vill inte det. Men jag mådde illa över att veta att jag hade förlorat den jag älskade fortfarande trots allt som har hänt.

Idag efter all denna hjälp så önskar jag dem båda det bästa. Jag har fortfarande svårt att sova för jag har inte kommit över saker och ting och jag sitter med tårar nu också, när jag skriver om detta.

Medan jag ha vare borta så har endast mamma, lillasyster och min kontaktperson fått kontakt med mig. För att jag har nått ut till dem. Jag har inte orkat annat. Det var en persh att vara ute bland folk och jag kände mig jämt orolig.

Därför är jag så stolt att jag lyckades ta både buss och tåg helt ensam hem till min mamma igår.

Så med glädje kan jag berätta att jag fick åka Botniabanan för första gången igår. Dock till en besvikelse. Tåg idag är inte tåg. Jag saknade klicketiklick ljudet.

Men nu, åter till idag. Idag så måste jag säga att jag känner mig mycket starkare och att jag gråter och mår dålig är inte alls på samma nivå som för en tid sen. Att må dåligt för alla och det är helt naturligt. Men jag är stark och jag kan skratta och skämta och jag kan rent känna att jag kan finnas som stöd. Trots att jag känner mig så stark vet jag att jag kommer behöva mycket stöd själv i tid framöver.

Jag kommer behöva saker att göra och folk att umgås med, alkoholfritt.

Ja att jag kan känna mig sugen på en öl, ja det kan jag erkänna, men jag kan lika gärna ta den alkoholfria varianten för det är bara smaken jag vill åt, som med cola eller saft. Jag orkar inte med att ha någon som druckit i min närhet så dem kommer jag att undvika, av respekt för mig själv.

Så nu, ska jag se om jag kan ta och torka, för jag har nyligen duschat, sen ska jag och Rasse rasist som jag kallar hundtoken ta en promenad upp till mamma och möta upp henne. Sen får vi se vad denna helg kommer att erbjuda oss.

Känns så skönt att veta att jag har stöd här hemma med, när det verkligen gäller. För denna gång, var det verkligen "rock bottom" .

Så jag ska önska er alla en trevlig dag i regnet och trevlig helg.